• Ida Norberg gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Lä(n)sCirkelnLä(n)sCirkeln 17 November, 2019 03:41

    Måndag 18 november kl 19 startar bokdiskussionen av boken Q av Fredrik Ekelund/Marisol. Du deltar i bokdiskussionen genom att svara på detta inlägg. Det kan vara svårt att veta var en ska börja en fri bokdiskussion, men en start är att prata om den läsupplevelse boken inneburit.

    • Jag har precis varit på en annan föreläsning som handlade om queertemat sedd genom dansens ögon. Norrdans Martin Forsberg berättade om det queera som får ta sig uttryck genom dans. Jag kopplade ihop en del av det han sa med Ekelunds berättelse. Hur HBTQ-personer oftast är ensamma i sitt uttryck, då de inte riktigt hör till i hetero-världen. Och att dansen i sig är en form av queer eftersom dans är uttryck och performance. Det är mina ord alltså, inte Martins ska väl förtydligas 😊 Hur som helst, jag vill börja bokdiskussionen genom att säga att för mig har läsupplevelsen varit som att kika i någons dagbok. Spännande samtidigt som det känns lite förbjudet. Författaren är helt transparent och delar med sig av sin vånda, glädje och sorg. Alla känslorna känner även jag som läsare. Det finns också en igenkänningsfaktor i boken då den handlar mycket om att finna sin identitet, en resa jag som kvinna och cis-person som jag då väl är, gick igenom i sena tonåren. En upptäcktsresa i att hitta sig själv som just kvinna, vem är jag som människa kom senare för mig iaf. Just då handlade det om kvinnligheten och att hitta mitt uttryck.

      Jag vill lägga till att bokdiskusisonen hålls öppen hela veckan, så det är bara att titta in när en vill och kan 😊

    • Det är nu första gången jag går in och tänker kommentera en bok. Gör jag nu rätt när jag använder svara-rutan?
      Hursomhelst så tyckte jag det var en mycket intressant bok, skildrar en verklighet som är långt från min egen erfarenhet på många sätt. Väldigt intimt och utlämnande. Och det fick mig att fundera på vad det är att vara kvinna, att vara man.

      • Du gör helt rätt 😊
        Intressant är det att fundera över könsrollerna, och jag tycker författaren speglar rollerna. Eventuellt att det blir lite typiskt manligt och typiskt kvinnligt, att männen är hårda och tuffa, medan kvinnorna är mer mjuka. Det är ju verkligen bilden av man respektive kvinna författaren förmedlar. Det var ett stycke i boken som jag reagerade på, ett sidoinlägg som kommer då och då, där olika röster uttrycker olika åsikter eller beskriver något de varit med om. Hur som helst, någon säger något om att transkvinnor är mer kvinna än kvinnorna själva. Jag undrade då vad man lägger i ordet kvinna, dvs vad innebär det egentligen att vara kvinna… Är det bilden av kvinnan personen då tänker på. så ja, intressanta funderingar väcks av boken verkligen. Vad tycker ni om greppet med brevväxlingen med Soledad? Först tyckte jag inte om det, kändes onödig. Sen tyckte jag om det, ändrade mig med läsningen, då breven både blir fördjupande av problematiken och svårigheterna världen över, samt ett avbrott från det djupt intima och nära som det är i kapitlen. Jag behövde få andas lite mellan känslorna 😊 Så jag gillade det greppet till sist.

        • Jag tycker att brevväxlingen gav perspektiv på att transvärlden inte är en och den samma och att Marisol och brevvännen (som jag just nu har glömt namnet på) utvecklas åt olika håll. Att hen vill bli mer och mer kvinna och lämna sin manliga identitet,medan Marisol, som det verkar, har behov av båda. Och jag måste säga att för mig – också cis-kvinna – är Marisols kvinnlighet väldigt främmande. Jag känner inte igen mig i henne alls. Och som sagt, vad är det då att vara kvinna?

          • När författaren beskriver det livet han upplever i Köpenhamn så kan jag känna igen mig i sak, kanske inte direkt i exakta upplevelsen. Identitetssökandet är igenkännande. Men jag håller med, vad är det att vara kvinna? för mig handlar ju inte det om utseende, smink eller stövletter. Men jag förstår att det blir viktigt för Marisol i boken, därför att hen vill upplevas som kvinna, och utan attributen blir hen upplevd , bedömd och bemött som man.det handlar både om identitet och om kvinnlighet/manlighet. Det är otroligt intressant iaf. Vikten av att ändå bli bemött som den person/könsidentitet man identifierar sig med. Kommer vi någonsin till en värld där vi bara kan vara människor rätt och slätt och där könsidentiteten inte är kopplad till hur vi ser ut… Men det är uppenbarligen oerhört viktigt för oss, också för att många blir så provocerade av att någon inte håller sig inom ramarna liksom. Vilket är fruktansvärt sorgligt på alla vis.

            • Bokens titel, Q, funderade jag en del på tills jag kom till stycket där författaren skriver om just Q- att hitta Qvinnan i sig. Och egentligen slår du kanske huvudet på spiken Birgitta, att kärnan i boken är just det; vad är det att vara kvinna? Marisols vän Soledad som vill uppfattas som kvinna utan attributen, och att Marisol/Fredrik vill kunna ha delar av båda samtidigt, utan att det ska vara problematiskt. Att identiteten som kvinna är det svåra för personer som inte automatiskt uppfattas som kvinna, något jag som cis-kvinna aldrig ens behövt tänka på. Tycker att boken öppnade upp mina perspektiv och gav mig ny viktig kunskap om människa och samhälle.

    • Två funderingar till väcker boken när jag läst den helt klart. För det första; vad hände med Soledad? Jag undrar mycket vad som blev den personens öde. För det andra: hur var Alices resa? Hon gjorde också en resa för att komma dit hon sen kom. Acceptans och förståelse sprungen ur en stark kärlek. Jag följer ju författarens resa genom känslostormar, rädslor, upplevelser och fram till en sorts acceptans och känsla av att ha hittat vem hen är som kvinna och som man. Men jag har måhända en större känsla av igenkännande med Alice, eftersom jag är en cic-person. Det får mig att fundera ännu mer över vikten av att öppna dörren till förståelse, kunskap och acceptans om alla människors rätt att vara den de är, redan för barn i tidig ålder – så att glappet mellan cis-personer och HBTQ-personer minskar. Alla vill ju känna igen sig, identifiera sig med, känna nån sorts tillhörighet med t ex personer i en roman. Nu krånglar jag kanske till resonemanget här, men jag menar att ju vanligare det är att folk får läsa om alla typer av människor, desto lättare blir det för alla att samsas och acceptera varandra. Tror jag då. Tack för en mycket bra läsupplevelse. Boken ger onekligen upphov till många tankar och funderingar om samhället, normer och värderingar, identitet.

      • Jag har kommit exakt halvvägs i boken. Jag tycker om boken och att jag får leva in mig i hjärnan av båda Fredrik och Marisol. Skildringarna är mycket levande vilket ibland blir lite långrandig. Jag vet ingenting om Köpenhamn och för mig är det inte så intressant vilken väg han går när han går runt för jag vet ändå inte hur långt det är. Iförsig skulle man kunna kolla upp det.
        Det där med kvinnlighet: kvinnlig är det som personen anser är kvinnlig. Många använder makeup och så. Andra gör inte inte. För mig är det ok.
        Jag hinner nog inte klart till på söndag,men vill veta vad som händer.

        • Tycker förresten också att man får en väldigt bra förståelse för hur många transpersoner känner. Utanförskapet, skammen, ensamheten. Väldigt bra att få höra det så direkt. Det skapar som sagt förståelse!

          • Håller med om förståelsen för utanförskapet. Författaren lyckas verkligen beskriva det på ett sätt som går rakt in. Även ensamheten som så starkt lyser igenom. Finns en sorgsenhet i boken i beskrivningen av allt festande. Fest och glädje men under allt det finns ett stråk av ensamhet.