• Grupplogga för Klassikercirkeln Oktober – ”Det går an” av  Carl Jonas Love Almqvist 18 October, 2015 04:25

    Vad betydde Det går an i Almqvists karriär?
    Hur kunde han vara så modern? Var han alltigenom modern, eller “missar” han ibland?

    18 October, 2015 04:25

    • Om jag förstått saken rätt så fick Almqvist hård kritik för sin roman och då speciellt angående äktenskapsfrågan i relation till kyrkan, även frågan om var barnens ställning skulle bli i ett sådant samhälle diskuterades. Redan i tidigare skrifter hade Almqvist kritiserat kyrkan och vid den här tiden borde det funnits kritiska strömningar i samhället med tanke på att genombrottet för de första frikyrkorna inte låg så långt fram i tiden. Eftersom Almqvist själv inledde ett förhållande och gifte sig med en kvinna från en lägre samhällsklass och hemlighöll detta i många år så kan det tänkas att grundstoryn låg honom närmare än vad man först kan tro. Han rörde sig via sitt äktenskap mellan samhällsklasserna och den “genomskinlighet som glas” hans roman uppvisar när det gäller samhällsfrågor har kanske sin grund i de upplevelserna.
      “Missar” Almqvist något i det moderna? Kanske i passagen där Sara hänvisar till att ingen vill ha en gammal och ful kvinna, att hennes fysiska åldrande skulle ligga förhållandet till last. Frågan är om den problematiken inte är lika aktuell i dag, vi är kanske inte helt moderna vi heller;) Sen kan jag inte låta bli att fundera över varför författaren bestämmer sig för att göra Sara till den som kommer från den lägre medelklassen och därtill har en ynklig uppväxt i bagaget med fylla och bråk samtidigt som Albert går omkring och mumlar om något hemligt men mycket viktigt och förnämt familjenamn. Klarade inte författaren av tanken att en kvinna från överklassen med rikedom skulle inleda ett fritt förhållande med en man från en hantverkarfamilj med spritproblem? Var Almqvist tvungen att hålla Sara “på plats” lik förbaskat, åtminstone litegrann?

      • Intressant tanke det där Mija, om deras olika klasstillhörigheter mitt i deras gemensamma mellanläge, som ju t ex Albert framhäver! Jag har nog tänkt mig att Sara i mycket står för en framväxande borgarklass som vid denna tid förknippas med energi och förnyelse av det gamla ståndssamhället, hon går liksom på egen energi medan Albert hoppas på fina förbindelser som han inte verkar riktigt kunna lite på.
        Håller för övrigt med dig om att vi kanske inte är så “moderna “i dag heller när det
        gäller utseendet!