• Immi Lundin gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Klassikercirkeln februari- ”Chefen fru Ingeborg” av Hjalmar BergmanKlassikercirkeln februari- ”Chefen fru Ingeborg” av Hjalmar Bergman 11 February, 2016 11:16

    Jag är så nyfiken, vad tänker ni om berättaren? Är han en besserwisser som tar över eller en intresssant kommentator som gör tiden det handlar om mera levande och begriplig för oss? Är han för resten alls en HAN, eller tänker man så bara för att författaren är manlig?

    • Jag pendlar lite i mitt tyckande kring berättaren. Till en början finner jag det frustrerande att avbrytas i de handlingsdrivna partierna, att berättaren ska inflika med resonemang som pausar den dramaturgiska banan. När jag kommer till skogsbranden slukar jag den handlingsdrivna texten i ett nafs. Jag har då längtat efter en snabbare läsning som en sådan text ger mig. Jag vill se Ingeborg agera och får göra det. Jag blir nöjd, för en stund. Innan kommentarerna dyker upp igen.
      Men, i den senare delen av boken, ju närmre slutet jag kommer, tycker jag att kommentarer och resonemang börjar kretsa mer och mer kring Ingeborg. Då trivs jag mer i läsningen och godkänner berättarens kommentarer.
      När jag når slutet funderar jag över om syftet med berättarens struktur är att gestalta Ingeborgs ovetande om sina känslor till Louis. För i största delen av boken är jag som läsare helt ovetande om att det är kärlekskänslor hon hyser. Detta då berättaren låter fokusera på helt andra saker och att den avbryter i situationer där jag skulle kunna få veta mer om vad Ingeborg faktiskt tycker eller känner. Jag är alltså precis lika ovetande som Ingeborg tycks vara, fram till då väninnan påpekar att hon ser att Ingeborg är kär och Ingeborg själv börjar resonera kring det. Ett psykologiskt gestaltningsknep i berättarteknik?