• janivarberg gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för I lodjurets timma  9-23 novemberI lodjurets timma 9-23 november 17 November, 2013 07:44

    @ninafrid   Ja tänk så mycket som ryms i denna pjäs, i detta tunna lilla häfte!
    Pojkens tro, övertygelse, ja hans evangelium med reservationslös, oförtjänt förlåtelse, nåd och kärlek har han övertagit från morfadern, lekmannapredikanten inom EFS, han som bodde i det gröna huset (dit pojken längtar). Pojken upplever att detta är sant!                               Prästen, den svenska kyrkan, tron, lyckas inte förklara kärleken. Hon ger upp, resignerar, ger pojken rätt; slutar som präst.                         Lisbeth, vetenskapen; samma sak; misslyckas. Vill även reducera människovärdet. Motsats och spänning mellan tro och vetande återkommer ju hos Enquist.                                                                                                                                                                                         Kattens roll är för mej det svåra, det orimliga i “pojkens teologi”: att han skulle vara = Kristus! Det är klart att han inte kan vara, men pojkens tro och författarens förrädiska argumentation lurar oss läsare/tittare – kanske pga pojkens så utsatta situation? Och sen har vi det där med “rättfärdiggörelse/nåd genom tro allena”: Om du bara tror (på en katt) – så är det sant! Eller?? Hur går det för oss som inte tror så?? Det vore naturligtvis bra och enkelt att ha en sådan katt att ta till; någon som förstår allt, förlåter allt, inte dömer, alltid finns till hands (som kapten Nemo, välgöraren).
    Men morfar tror jag på – och i hans hus finns många boningar!
            
     
     
     

    • Jag vet att det ligger lite utanför texten, men jag kan inte låta bli att berätta om min dotters “osynliga nyckelpiga” som följer henne, vet allt om henne och förstår och förlåter allt, också när den oskyldigt får skulden för saker… Är det barnets tro?

      • @ninafrid
        Barnpsykologen D. Winnicott sa: “It is in the space between inner and outer world, which is also the space between people – the transitional space – that intimate relationships and creativity occur.”
        Han delar alltså in verkligheten I tre dimensioner: en yttre (den “verkliga”), den inre (private) – och övergångsområdet, som rymmer bl.a. litteratur, musik, lek och religion. Dit hör väl då den lilla fina nyckelpigan, den 25:e timman – och Gud?
        I bästa fall bevarar vi detta område aktivt även som vuxna, livet ut…