• Att uppfinna ensamheten Vilken makt en författare har – att få beskriva en människa, att ta sig tolkningsföreträde, att klä i ord, att mejsla fram något som blir sanning.
    "Sån är han, så här fungerar han, så här är det." Tänk om jag själv vågade uttala mig så självsäkert och kategoriskt om mina egna föräldrar/andra människor…
    Så kan jag inte låta bli att tänka, efter att ha läst början av Austers bok om sin döda pappa. Kan en människa vara så totalt avstängd och utan närvaro? Vad skulle han säga om han läste boken själv? Är det inte lite orättvist att han är död och så utelämnad åt sin försakade sons ilska?
    Och: Har vi inte alla bitar av denne far, som försöker mota bort det som är för jobbigt, för nära, för utlämnande? Bilda strategier mot livet. Låtsas leva.
      29 February, 2008 04:46