• Litteratur för amatörer

      – Jag var tvungen att närma mig den långsamt.

    Så kommenterade författaren och litteraturvetaren Agneta Pleijel sin romandebut.
    Den debuten skedde år 1987 med Vindspejare. Agneta Pleijel var då fyrtiosju år och hade – sedan tidigt 1960tal-  debuterat flera gånger. Om och om igen.

    Hon hade skrivit litteraturkritik och debattartiklar, varit redaktör för tidskriften Ord och Bild och kulturchef på Aftonbladet, gett ut en diktsamling och skrivit flera essäer och teaterpjäser.

     Texterna i Agneta Pleijels nya bok Litteratur för amatörer är ett urval från detta rika skrivarliv under ett halvt sekel. Boken består av kritik, essäer, minnesbilder, föredrag och samtal. I ett efterord skriver hon: “Kriteriet har varit artiklar om författare och författarskap som betytt något viktigt för mig själv. Litteraturen har varit en vägvisare i konsten  att leva.”

     Bara i ett enda fall är hon polemisk. Då handlar det om Jan Myrdal och hans manipulationer i PENklubben. Eftersom Agneta Pleijel är en ivrig och modig debattör hoppas jag att hon kommer att ge ut ännu en minnesbok. I decennier har hon engagerat sig i barns och flyktingars utsatta position.

     Två svenska författare har varit viktigare i Agneta Pleijels diktar- och läsar-liv än andra. De, som ägnas varsitt långt avsnitt i boken, är Tomas Tranströmer och Birgitta Trotzig. Kärleken till deras författarskap lyser genom raderna och de kapitlen är de allra mest intressanta och gripande i Litteratur för amatörer.

     Agneta Pleijel hörde inte till de författare och kritiker som vid mitten av1960-talet tog avstånd från Tomas Tranströmers poesi. För henne har hans diktning alltid varit en dimension att växa i.
    När hon, på den tiden en landsortskritiker, år 1966 hade recenserat samlingen Klanger och spår  fick hon ett telefonsamtal från en blyg Tomas Tranströmer. Poeten tackade henne för att hon, till skillnad från nästan alla andra kritiker, “läst och begripit”.

    Birgitta Trotzigs romaner och prosapoem – ofta nattsvarta, våldsamma och ömma – hör till de böcker som betyder oerhört mycket för Agneta Pleijel. Fram till Birgitta Trotzigs död fanns det också en djup vänskap mellan de två kvinnorna. De förde under trettio år ett samtal och delar av det samtalet finns dokumenterat i Litteratur för amatörer.
    Det känns som en nåd att få ta del av Birgitta Trotzigs tankar och språk. Som här, om sin katolicism:

    – Jag menar: kristen är man bara glimtvis. Nåden, eller de mystiska tillstånden är något av en osynlig verklighet som vår natur är nersänkt i. Medan världen fortfarande ser ut som den gör. Jag skildrar alltså denna värld, mörkrets tid, där en annan värld eller en annan tid bara skymtar glimtvis. Ungefär som i Tarkovskijs film Stalker, där jag tror växlingarna mellan färg och svartvitt åskådliggör det jag försöker säga.

     När Agneta Pleijel skriver om de politiskt engagerade  författarna Sara Lidman och Jan Myrdal bränner det till.

    Agneta Pleijel beundrar, alltsedan hon som artonåring nästan hade slitits sönder av den tragiska kärlekshistorien i Regnspiran, den skickliga ordtrollkvinnan Sara Lidman.  Men hon är inte okritisk till vännen, estradören och aktivisten Sara Lidman, utan beskriver den glödande författaren med ord som “självupptagen” och “monoman” och erkänner:
    – Ja, hon var för stark för mig.

     På den fräne debattören Jan Myrdal var och är Agneta Pleijel rent ut sagt förbannad:
    – Myrdal är ingen vanlig intellektuell, om man med en sådan menar någon som värnar  öppenhet och oförsvurenhet.

    När Agneta Pleijel åren runt1990 var ordförande i svenska PEN-klubben försökte Jan Myrdal, genom infam personförföljelse, dominera klubben. Han försvarade Radio Islam och ville ge stöd åt den antisemitiske Rami.
    Jan Myrdal blev då utesluten ur PEN-klubben. För detta svåra beslut av Agneta Pleijel fick hon kritik av bland andra P O Enquist och Maria Schottenius.

    I Litteratur för amatörer beskriver Agneta Pleijel flatheten inom PEN mot Jan Myrdals agerande som en skamlig historia.

     Till slut då: titeln?
    Varför vill Agneta Pleijel att hennes bok om livets läsning ska ha titeln Litteratur för amatörer?

    Svaret är egentligen självklart.
    Amatör = älskare.

    Lena Kjersén Edman

     

    6 September, 2012 03:00