• Karin Gulliksson gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Jane Austen-bokcirkel 2019-2020Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 5 November, 2019 07:27

    Hej alla Austenvänner. Jag måste börja med att be om ursäkt för mitt sena upplägg här i cirkeln, tiden har gått alltför snabbt tydligen. Sedan ska jag skryta med att jag faktiskt varit på Jane Austens museum i Bath.

    Nu till boken Mansfield park. Det ska bli intressant att läsa om vad ni tycker om boken.Själv har jag haft lite svårt att komma igenom den, för att vara riktigt ärlig är jag inte klar ännu. Tycker det är svårt att hänga med i alla namn och släkten. Jag gjorde en släktkarta för att hålla ordning på alla innan jag fick kläm på hur de var släkt. Tycker ni det var lätt att hänga med och få ihop alla människor?

    Jag har läst Stolthet och fördom tidigare och känner lite mera för den boken. Tycker att personerna utvecklas lite mera där. Nu har jag ju inte läst hela Mansfield Park, så det kanske händer något likande där. Vad tycker ni?

    Sedan är det ju fascinerade hur mycket hon skrivit om händelser som inte så händelserika. Jag tänker på när sällskapet skulle bilda en teatergrupp. Hela kapitlet som handlar om det ska bildas överhuvudtaget. Sedan blir det inget av det. Lite snopet. Har ni några sådana exempel?

    Men i det stora hela så ser jag bilder som i en film när jag läser boken. Dessa miljöer och dessa människor med sina krav på sig själva och på andra. Allt som är så viktigt, pengarna, ställningen, moralen, vad andra ska tycka. Tänk att boken är skriven för 200 år sedan! Ändå kan man läsa den med behållning, och vissa saker som man känner igen sig i. Tala om klassiker.

    Jag stannar där får vi se hur diskussionerna går här i gruppen.

    • Roligt att höra från dig :-)

      Själv är jag positivt överraskad av Mansfield Park. Jag gillar den bäst av de vi hittills läst faktiskt. Det var så mycket dialoger i de andra och det är mindre av det i denna och jag tycker att det är mer av djup i den här berättelsen faktiskt. Mer mogen känsla, de andra var mer livliga och ungdomliga och inget fel med det men den här känns lugnare och mer reflekterande.
      Jag hade också svårt att lära känna personerna, och jag funderade över varför. Jag har lätt för att se i bilder och personerna var inte så tydliga i början tyckte jag, i beskrivningen av dom. Och det var svårt när en person ibland beskrivs med bara förnamn och andra gånger med efternamn. Så man måste läsa hela tiden så man inte glömmer bort vem som är vem, och ju längre boken framskrider så får man en tydligare bild av dem som personligheter tycker jag.
      Jag har kommit ca 1/3 in i boken och jag är nyfiken på hur det ska går för de kärlekstörstande ungdomarna. Ska Fanny få sin Edmund? :-)
      Jag fascineras också av att man kan känna igen sig så mycket i det som J.A beskriver av tankar och funderingar, man kan många gånger lätt översätta saker och ting och tillstånd/reaktioner till dagens värld och relationer mellan människor Så fascinerande att hon levde i slutet av 1700-talet och början på 18800-talet och få en inblick i deras psykologiska värld.

    • Roligt att höra från dig :-)

      Själv är jag positivt överraskad av Mansfield Park. Jag gillar den bäst av de vi hittills läst faktiskt. Det var så mycket dialoger i de andra och det är mindre av det i denna och jag tycker att det är mer av djup i den här berättelsen faktiskt. Mer mogen känsla, de andra var mer livliga och ungdomliga och inget fel med det men den här känns lugnare och mer reflekterande.
      Jag hade också svårt att lära känna personerna, och jag funderade över varför. Jag har lätt för att se i bilder och personerna var inte så tydliga i början tyckte jag, i beskrivningen av dom. Och det var svårt när en person ibland beskrivs med bara förnamn och andra gånger med efternamn. Så man måste läsa hela tiden så man inte glömmer bort vem som är vem, och ju längre boken framskrider så får man en tydligare bild av dem som personligheter tycker jag.
      Jag har kommit ca 1/3 in i boken och jag är nyfiken på hur det ska går för de kärlekstörstande ungdomarna. Ska Fanny få sin Edmund? :-)
      Jag fascineras också av att man kan känna igen sig så mycket i det som J.A beskriver av tankar och funderingar, man kan många gånger lätt översätta saker och ting och tillstånd/reaktioner till dagens värld och relationer mellan människor Så fascinerande att hon levde i slutet av 1700-talet och början på 1800-talet och få en inblick i deras psykologiska värld.

    • Hej Karin och Bjurholms bibliotek! Välkommen till bokcirkeln! :-)

      Jag har hunnit ungefär halvvägs i boken nu, men jag har läst den förut för länge sedan.
      Jag tycker synd om Fanny Price som får flytta till sina kusiner på grund av att hennes egna föräldrar inte kunde ta hand om henne. Kanske fick hon ändå ett bättre liv hos sina kusiner, men verkar aldrig bli riktigt accepterad som en i familjen utan verkar mest behöva ta hand om mostern.

      Jag gjorde misstaget att se en miniserie i sex delar från 1983 av Mansfield Park som verkligen inte var bra … Den förföljer mig nu när jag läser boken och hindrar mig från att bilda mig en egen uppfattning om hur karaktärerna ser ut och beter sig. Jag får försöka förtränga den när jag läser fortsättningen! :-)

      • @azasjo Tycker du fortfarande så ang Fanny och familjen på Mansfield Park, nu när du kommit längre in i handlingen?

        • Ja, det gör jag nog till viss del. Jag upplever att Fanny får det bättre hos sin moster och morbror efter att äldsta dottern Maria gift sig och flyttat från Mansfield Park. Den andra systern Julia tillbringar då mycket tid hos sin syster och då blir Fanny mer uppmärksammad på Mansfield Park, till exempel när de ordnar en bal.

          Någon som dock inte verkar gilla Fanny är mrs Norris som ofta är oerhört otrevlig och spydig mot henne. Som till exempel när Fanny blivit bjuden på middag till mr och mrs Grant. Då säger mrs Norris:

          “Det må jag då säga, Fanny, att du har minsann tur som blir bemött med sådan artighet och välvilja! Du måste vara mycket tacksam mot mrs Grant som tänker på dig, och mot Moster som låter dig gå, och du måste se det som någonting mycket ovanligt: för jag hoppas du har klart för dig att det inte finns någon egentlig anledning för dig att umgås på det här viset, eller alls bli bortbjuden på middag; och du får inte räkna med att det någonsin upprepas. Inte heller inbilla dig att inbjudningen är avsedd som en särskild artighet mot dig (kursivt), – artigheten gäller Morbror och Moster, och så mig. Mrs Grant tycker att hon är skyldig oss (kursivt) den hövligheten att visa dig lite uppmärksamhet, för annars skulle hon aldrig komma på tanken, och du kan vara alldeles övertygad om att du inte skulle ha blivit bjuden allt om kusin Julia hade varit hemma.”

          Hon försöker verkligen förta Fannys glädje över inbjudan till middagen och inpräntar att Fanny inte ska tro att hon är av samma “klass” som de övriga i familjen.

          • Jag har också tänkt mycket på teatern och vad den har för funktion i boken, eftersom det är svårt att föreställa sig hur skådespeleri möjligtvis skulle kunna ses som olämpligt ur vår moderna synvinkel. Det jag har kommit fram till är att det kanske var mer av en fars (?) och att hela episoden berättar mycket om syskonen Crawford, och en del om hur Edmund och Fanny är annorlunda än vanliga ungdomar. Har ni tänkt samma eller annorlunda?

            • Ja, visst är det svårt att förstå att denna teaterpjäs kunde uppfattas som så kontroversiell och skandalös. Allt rinner sedan ut i sanden när morbrodern kommer hem och förbjuder hela spektaklet. 😀

    • Jag har nästan precis börjat, läst några kapitel bara. En bok jag aldrig läst eller sett på film, en okänd historia för min del. Vet inte om det är därför det känns mer intressantare att läsa den här romanen eller om stilen är lite annorlunda. Mycket underhållande hittills om alla personer; deras inkomster och levnadsförhållanden och karaktärer.. Känns som Austen vässat pennan lite skarpare här!