• kerstintode postade en uppdatering 25 May, 2013 10:51

    ”Till den skrivande kvinnans försvar” av Jenny Diski.
    Hon är en fantastisk författare. Lite udda, lite grälsjuk, lite gnällig. Jag tror hon kände en själarnas gemenskap med Marie de Gournay som dessutom var ful och klumpig. Inget kvinnoideal således. Särskilt inte på sekelskiftestiden 1500-1600 då hon levde. MdeG har inga förutsättningar att bli gift.
    Men hon har en passion: Böcker. De blir hennes livsuppgift och öde. Hennes hängivenhet till filosofen Montaigne som motvilligt gör henne till sin “fille d’alliance” är rörande och motbjudande i den konstiga blandning som utmärker alla MdeGs handlingar och åtaganden.
    Man kan även se den här boken som en utstuderad utbildning i mobbning. MdeG är grymt mobbad av den kulturella elit som hon själv anser sej delaktig i och även överlägsen.
    Här finns även den tillgivenhet som människor kan känna även när de stundtals hatar den som de ägnar sin kärlek och omtanke.

    Jenny Diski avslutar boken med att betona att detta är en roman inte en biografi. Det finns alldeles för lite bevarat för att kunna skriva en biografi, men det står klart att utan MdeGs nördiga hängivenhet till Montaigne hade hans verk aldrig blivit bevarade för eftervälden.
    Så ge inte upp, även talanglösa människor, för det får man nog kalla MdeG, kan få betydelse för eftervärldens tillgång till viktigt material.