• Finns det ett budskap i romanen, som ni uppfattar det?

    • Det här är en berättelse för alla som har barn och för alla som har föräldrar. Klara kommer till insikt om att hon handlat fel men att kärleken från föräldrarna finns där ändå, den övervinner allt. Kan vi alla älska våra barn så villkorslöst, undrar jag? Det är budskapet och gåtan :)

  • Hur ser ni på Jans galenskap? Är den en olycka eller en barmhärtighet? Och prästen och kyrkans roll i förhållande till Jans sätt att hantera sorg?

    • Kanske det inte ens är fråga om galenskap? Kanske det bara är en extrem form av försvarsmekanism han använder sig av när han ser dottern som i ett rosa skimmer. Jag tror att han egentligen är klarsynt där långt inne. Han inser ju på slutet att Högfärda och Hårdheta, Last och Lusta är dotterns fiender.

      • Jag håller med dig, Rosalie; det verkar för mig också som en på något sätt ’barnslig’ (här menar jag: försvinna i en omogen tillstånd) försvarsmekanism. Barn kan mycket väl leka: jag låtsas att . . .
        Dessutom försvinner ’galenskapen’ med en gång där han inte har sina leksaker kvar eftersom han blev fråntagen de. Som om man verkligen skull…[Läs mer]

  • Hur ser ni på mammans, Kattrinas roll i romanen? Jag kan nästan känna lite medlidande med henne, att hon lämnas utanför den intima gemenskapen mellan far och dotter, eller är det så att hon och Jan också kommer närmare varandra tack vare Klara Gulla?

    • Kattrina finns i skymundan men ändå är hon på nåt sätt också en central figur. Hon är en urtyp för den strävsamma torparhustrun som håller ordning och reda. Kattrina är ”kejsarinnan” som stävjar Jans värsta galenskaper. Förutom den rena faderskärleken beskriver boken kärleken som allt tål och allt förlåter. Visst, Kattrina tyckte att hon svek…[Läs mer]

      • attrinas ’roll’ är enligt min upplevelse ingen. Hon fungerar som en slags komplettering till Jan. Så som han funderade i börja: En ”bra ha” varelse som inte skulle begära allt för mycket . . . och att det skulle hända de med barn; vilken otur. Jag tänker på hennes frågande blick när Jan får Klara Gula i famnen, hennes lidande när hon upplever de…[Läs mer]

        • Jag blir nästan lite lättad att jag inte är den enda som känner ett visst obehag inför Jan och hans stora kärlek som allt kretsar kring. Klara Gulla är rädd för honom, och på sätt och vis (bortsett från att hon snabbt måste skaffa pengar) är det han som har vant henne vid att stå i centrum, få uppmärksamhet och bekräftelse och gåvor, att hon må…[Läs mer]

    • Kattrinas roll är kanske den som är svårast att smälta eller förstå ur vårt perspektiv 2014. Varför accepterar hon bara att gubben ingenting gör utan hon får ensam försörja dem? Är hennes kärlek till Jan verkligen så stor att hon därför låter honom hållas eller har hon helt enkelt resignerat? Eller så är det som Leenao skriver att hon är den sträv…[Läs mer]

  • NinaFrid postade en uppdatering 24 March, 2014 09:14

    Läser just nu Mathias Rosenlund Kopparbergsvägen 20. Hoppas på en cirkel så småningom!

  • Hej läsvänner! Jag behöver bara att läsa första meningen i boken så börjar jag gråta…  Det är lätt att se det vackra i Jans stora kärlek till sin dotter, men finns det några negativa sidor med den? Är Klara Gulla lyckligt lottad som har en sådan kärleksfull far? Gör kärleken endast gott? Vad tycker ni?

    • Huvudsakligen gott gör kärleken. Den hjälper Klara att våga saker, till exempel när hon är med i den där skoltävlingen. Hon vänder blicken mot sin pappa och får det stöd hon behöver. Negativt är kanske att mamman hamnar lite utanför gemenskapen.

  • Välkomna att cirkla om Kejsarn av Portugallien med mig, käraste läsvänner!

  • hej bokcirklare. sista boken av PO för denna gång på tema kärleken. tycker ni att detta är en kärleksroman i första hand? och vad finns det att säga om scenen i stugan, känns den igen från en senare roman om kärlek av PO möjligen? 

  • Om man ser dem allihop som olika sätt att närma sig den stora frågan vad är det att vara människa, och vad kärleken gör med människan, kan man väl säga att de inte lyckas, inte vetenskapen, inte religionen, inte författaren? Men kanske katten…? Genom att återuppstå, ge nåd, agape, dömer inte… Är kärleken Gud? Fast bortom religionens…

  • Vi fortsätter att försöka förstå kärleken… På vilket sätt handlar ”I lodjurets timma” om kärlek?

    • @Nina Frid och ni andra
      Det finns många svar på den frågan!! Och många kopplingar till ”Nedstörtad ängel” (där fru K ställer frågan om att förklara kärleken).
      Pjäsen handlar, som bakgrund och för Pojken, om kärleken till/från en stor röd katt från en tid då författaren själv mådde dåligt. Ibland (i Ett annat liv) vet man inte om han berättar om Po…[Läs mer]

      • Läste precis pjäsen, oerhört stark upplevelse. Jag håller med om att teologin är intressant. Vad betyder bibelstället i förhållande till historien? Och vad som händer med prästen? Och vad betyder det att det är en kvinnlig präst? Mest frågor just nu!

        • 1. Vad betyder bibelstället? Vi måste utgå från att POE (och Pojken) kan mycket om bibeln! Just den texten ingår i det avskedstal Jesus höll till sina lärjungar sista veckan han levde. Jesus räknar med att komma hem till himlen och där, hos Gud, Fadern, finns gott om plats – annars skall Jesus ordna det! Och – han skall komma tillbaka för att…[Läs mer]

          • @janivarberg Tack för dina svar! På den sista frågan tänker jag att på ett sätt kanske man inte ska lägga så stor vikt vid det, men å andra sidan tas det ju upp särskild kvinnliga prästers villkor och det att vara bröpräst eller inte.

    • Om man ser dem allihop som olika sätt att närma sig den stora frågan vad är det att vara människa, och vad kärleken gör med människan, kan man väl säga att de inte lyckas, inte vetenskapen, inte religionen, inte författaren? Men kanske katten…? Genom att återuppstå, ge nåd, agape, dömer inte… Är kärleken Gud? Fast bortom religionens regler?

  • hej läsvänner! Läs gärna Jans sammanfattning nedan, det är en utmärkt introduktion till cirkeln som jag tackar stort för.
    Sedan har jag en fråga till er att fundera över. jag hörde PO Enquist prata på bokmässan om kärleken och han nämnde då även Nedstörtad ängel och sa om den ”det är en skildring av ett alldeles vanligt äktenskap” (mellan Pinot…[Läs mer]

  • Hur kan två veckor gå så fort? Idag är det den 15 september och vi har fortfarande inte hunnit säga något om bokens språk? Inte mycket i alla fall… I ett helt annat sammanhang (tror det var en skrivarkurs) fick jag lära mig en helig regel att inte överanvända utropstecken, men när PO Enquist skriver tre utropstecken i rad !!! får han det att kän…[Läs mer]

  • En annan tråd… Förutom kvinnan på det kvistfria furugolvet förekommer en annan kvinna i romanen, Lisbeth. Hur ser ni på henne? Är det också en kärlekshistoria?

    • Ur Liknelseboken, sid 142:
      ”Det var så han mindes hur han föll huvudstupa in i denna sinnessjuka historia med den kvinna som han senare kallade Lisbeth. Varefter han övertäckt och reviderat det som hänt. Han instoppade kärleken i en ravelbit för teater.”

      ”Han” träffade ”Lisbeth” första gången på Fjellstedtska i Uppsala, ett studenthem…[Läs mer]

    • Men är det inte den här kärlekshistorien som stämplats in som med ett brännjärn. Den sinnessjuka kärleken, den som inte är logisk, inte går att förklara, och som lever kvar på ett helt annat sätt än den vackra romantiserade frälsningshistorien med den äldre kvinnan. Den som också finns i Nedstörtad ängel fast på annat vis. Är detta motsatsen til…[Läs mer]

    • Jag funderar mer och mer på Lisbeth och vet inte om jag blir klokare, men här finns något oläkt eller vad jag ska kalla det, något som inte låter sig fångas in. Plötsligt sser jag kärlekshistorien om kvinnan på det kvistfria furugolvet som en skyddande salva. Han har lovat att inte berätta, men gör det till sist ändå för att den andra kärleken…[Läs mer]

  • Bokcirkeln om Liknelseboken är ju öppen till den 15 september, så vi får nog räkna med att det blir fler röster här så småningom… Det känns ändå viktigt att lägga upp lite trådar och den första tåden här får bli ”kvinnan på det kvistfria furugolvet”., den första kvinnan, historien som måste hållas hemlig, men det var ju så länge sedan… Hur ski…[Läs mer]

  • Hej Pia och Jan, och ni andra när ni får möjlighet att logga in… Vad intressant att du vill byta omslaget på boken, Jan! Det är ju verkligen det första man möts av, och vilket intryck ger omslaget på Liknelseboken? Det har ju varit en del åsikter om det i media, och det är faktiskt en gåta för mig (ännu en PO-gåta) hur författaren kunde godkänna…[Läs mer]

    • Enquist har säkert en klok anledning till omslaget. Jag tycker att det är fint. Tolkar det som en bild av att kvinnokroppen är något vackert. Som en renässansmålning. Är ganska ensam om den åsikten antar jag, men det var min första tanke när jag först såg boken. Jag förstår invändningarna, men tycker att det finns mycket vbilder som är mer nedsätt…[Läs mer]

    • Vad lättad jag blir att man kan tolka den så! Det är nog det som är tanken bakom… Ändå tycker jag att den ger signaler om en helt annan typ av kärlekshistoria (mer traditionell) än vad Liknelseboken är. Jag tycker att hon är vacker och jag menar inte att en bild på en naken kvinna i sig är nedsättande, men kunde kvinnan på bilden inte få vara…[Läs mer]

    • Har ni inte sett omslaget på Björn Ranelids roman Kvinnan är första könet…?
      :-)
      Skulle mer än gärna ha velat vara med i denna diskussion, men det är tyvärr lång kö på ”mitt” bibliotek. Har ej råd att köpa boken f n.
      Jaga har läst flera böcker av Enquist. Uppskattar bl a Livläkarens besök , Kapten Nemos bibliotek och Lewis resa.
      Hälsningar Mohikanen.

    • Vad olika man tolkar text och bilder! :-) jag tänkte att rumpan tillhör en äldre kurvig kvinna. Ganska rundlagd i jämförelse med dagens ideal. Kanske är det Enquist drömbild av kvinnan…

    • Jag håller med dig, Feelgoodbib! Känns som en lite motvallsreaktion att tycka omslaget är vackert.. :) Även om kroppen är bar så är den vänd från betraktaren, är en linje.

  • Hej läsvänner! Vad glad jag blir att ni vill försöka förstå kärleken tillsammans med mig i en PO Enquist-cirkel om Liknelseboken. Jag tjuvstartar lite för att ni ska mötas av detta välkomnande till cirkeln i morgon, den 2 september, när det är dags! Om ni tycker att det är okej föreslår jag att vi presenterar oss lite för varandra, och kanske någr…[Läs mer]

  • Visa mera