• 92/08: psykologisk terror och rasism  Det är svårt att skriva mellanstick. Mitt romanembryo hade mer att ge än vad jag först trodde och plötsligt befinner jag mig i högaktuell materia med starka paralleller mellan 1992 och idag.
    Jag har utmanat mig själv med ett övernaturligt element i historien, men när nu stämningarna växer till sig så framträder nya obehagliga överraskningar. I Spåren på bryggan frammanade jag en viss stämning och i uppföljaren byggde jag vidare på det, men ändrade också för att det skulle passa med tidpunkt och årstid. Här är det en helt annan sak. Det ligger något djupt oroande över hela scenbilden i Järla sjö. Där finns en svärta som strömmar ur karaktärernas huvuden och som jag bara kan hoppas att förmedla.
    Och allt detta medan en mild vind fläktar ansiktet här på terassen i Nairobi…

    På lördag är det julmarknad på svenska skolan och kanske då att lite julstämning kan börja smyga sig på. Hyacinterna som svärföräldrarna kom med luktar ljuvligt, men i konkurrens med trädgårdens blommor känns det ändå långt från svenskt julmys. 

    Snart är det i alla fall dags för min nästa Sverige-tur och DÅ kommer säkert känslan. Jag hoppas på lite pudersnö över taken i Mariefred när jag ska dit och träffa turistbyrån inför lanseringen av den tyska versionen av Spåren på bryggan i januari. Mariefred är också platsen där uppföljaren framförallt utspelar sig. Kanske kan vi därför hitta på någonting spännande där i sommar. Bokhandlerskan är full av idéer!

    26 November, 2009 04:02