• Grupplogga för Kungsbacka läser Spådomen och Doften av en man av Agneta Pleijel 5 March, 2019 06:42

    Som tidsdokument är berättelsen intressant också, speciellt sett ur kvinnornas perspektiv. Agnetas mor som är välutbildad men som aldrig får utnyttja det fullt ut. Som känner sig låst i ett kvinnoliv med man och barn. Men också hur kvinnornas villkor under den här tidsepoken börjar förändras…..och som Agneta tar del av. Samtidigt som hon hela tiden har svårt att frigöra sig på riktigt från sin barndom och föräldrarna. Hur uppfattar ni det? Är det samhället och dess konventioner som begränsar henne eller hennes uppväxt i skuggan av föräldrarnas svåra äktenskap? Hur påverkar det hennes olika val i livet? Jag tycker att romanerna är ett sätt att försöka förstå många av de faktorer som bestämmer ens livsval. Det är som hon gör en slags tillbakablick för att förstå sig själv och sitt liv. Det känns så genuint och samtidigt ibland väldigt sårigt och svårt att genomleva dessa barndoms- och ungdomsår med henne. Jag känner med henne och känner faktiskt igen mig själv bitvis också. Och fortfarande tar hennes relation till föräldrarna väldigt stor plats i hennes liv. Något hon inser när hon i nutid läser sina gamla brev från den här tiden. Jag kan känna igen mig mycket i det att man bär med sig dessa relationer och det är svårt att frigöra sig från dem helt. Kanske det beror på vad man har för relation till sina föräldrar. Vad tror ni? 5 March, 2019 06:42

    • Jag upplever nog att det framförallt är relationen till föräldrarna och skulden som Agneta känner gentemot dem som begränsar henne. Samtidigt som att den är en sporre för henne att slå sig fri. Ett tydligt exempel på det är när hon förstår att hon kostar pengar för föräldrarna och bestämmer sig för att aldrig kosta pengar igen. Hon flyr ju också till Paris en period, men mamman kommer till slut och hämtar hem henne.

      Jag upplever att det finns en ständig konflikt i Agneta. Hon har alla möjligheter att lämna och slå sig fri, men hålls hela tiden tillbaka av skulden som särskilt mamman ger henne. Kanske är mamman lite avundsjuk på Agneta som har alla dessa möjligheter som hon själv inte hade när hon växte upp? Kanske denna avundsjuka ger sig uttryck i detta konstanta skuldbeläggande? Jag har lite blandade känslor för mamman. Jag tycker synd om henne som har drömmar som hon offrat för en man som bedrar henne. Samtidigt som hennes beteende mot Agneta inte alls är försvarbart.

      • Även jag upplever att det framförallt är relationen till föräldrarna som styr henne och hennes känslor. Även jag har blandade känslor för mamman. Det är som om huvudpersonen för en psykoanalytisk diskussion med sig själv där hon ibland antar mammans ställning och sen sin egen.

        • Ja precis! Det känns också tråkigt att relationen till pappan blir sämre efter att föräldrarna skilt sig. Jag uppfattade ändå att han och Agneta hade en fin relation till en början.