• Elisabeth Skog gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Lyrikcirkeln 2016Lyrikcirkeln 2016 13 December, 2016 03:47

    Lagom till dagens solnedgång kommer här första dikten; Vid soluppgång.
    Frågor att ta med:

    Någon rad du fastnar för?

    Vilken känsla förmedlar dikten?

    Association?

    Något konstigt, någon  gåta som du vill dryfta?

    • Dikten får mig att tänka på den makt som en poet besitter. Via meningar som “Mina saliga ögon hava sett stjärnorna” och “blixten fångade jag i min högra hand” märker man att diktjaget har en förmåga som gemene man inte har. Hon har tagit del av saker som andra inte har, och hon har en förmåga andra inte besitter. “Makt, makt flödar över mina läppar” tyder på att den är en förmåga att förmedla saker (tankar, profetior?) som är unik för just henne.
      Jag fastnar för raden “Ödet ställde mig att vakta den uppåtgående solen”. Diktjaget har insett att det är hennes öde att ta in och sprida vidare upplevelser och förnimmelser av vad som ska ske i framtiden. Känslan av pånyttfödelse är stark.

      • Hej Jennifer! Intressanta tankar. Visst är det väldigt kraftfullt och storslaget. Dikten är hämtad ur samlingen Framtidens skugga. En ny människa i en ny värld! Jag gillar de sista raderna mycket, tillförsikten och ordet oss:
        Hälsade vare vidderna omkring oss-
        en ny dag drar in.

        • Ja, en väldigt kraftfull dikt. Ordet “oss” i slutet uppmärksammar en viss gemenskap mellan diktjaget och övriga människor som jag inte tänkte på innan du nämnde det. Väldigt fint.

          I min Södergran-samling är dikten placerad efter en dikt som heter “Aning”, och jag ser en hel del kopplingar mellan de två. Fast i “Aning” förbarmar sig diktjaget över att just hon har makten, vilket jag inte upplever att hon gör i “Vid soluppgång”. Exempel:
          “O du härligaste av allt härligt, min kropp,
          varför vet du, att du har makten?”

          • God morgon Jennifer och ni andra! Jag blev väldigt nyfiken på dikten du nämner. Här kommer den:
            Aning
            O du härligaste av allt härligt, min kropp,
            varför vet du, att du har makten?
            Denna arm är det som århundradet behöver.
            Blixten sitter i min hand och en dag skall den ljunga till,
            man skall se dess blåa sken och fatta.
            Jag är blott en bland andra och andra äro starkare än jag,
            men jag är den sköld på vilken man skall se,
            jag är kärnan och länken som sammanhåller.

            Där finns en vi-tanke, “jag är blott en bland andra” men mest livas jag upp av tilliten till den egna kroppen! Det är ju underbart, denna mening tar jag med mig under dagen:
            Denna arm är det som århundradet behöver.

            • Vad roligt att du fastnade just för den meningen, gillar också självsäkerheten den utstrålar. Tilliten till jaget känns väldigt typiskt för dikterna ur “Framtidens skugga”, kanske hänger det ihop med vad du nämnde angående samlingen förut: En ny människa i en ny värld. Valet av ordet “århundradet” inger en känsla av något som kommer bestå en lång tid framöver, framförallt om man har i åtanke att diktsamlingen publicerades 1920, relativt tidigt under föregående århundrade då Europa dessutom var under stor förändring.

    • Ediths självsäkerhet och anspråk på storhet beundrar jag men betvivlar också. Poeter kan påverka men förändra sitt århundrade? Men hon irriterar mig också. Kan inte varje liten människa – poet eller inte – påverka sin omgivning och sin tid om än aldrig så lite? Har vi inte alla uppgiften att se till ”att en ny dag drar in”? Är det inte en utmaning till oss själva? Eller skall vi överlåta det till poeter och andra?

      • Jag tror definitivt en poet kan förändra en hel tidsepok, men jag kan förstå dig när du skriver att hennes självsäkerhet kan framstå som irriterande. En sådan uttalad tro på sig själv är vi nog inte vana vid i dagsläget, överdriven självsäkerhet tar sig väl snarare andra (mer otydliga) uttryck. Men nej, givetvis ska man inte överlåta all sin framtidstro till poeter eller författare. Däremot kanske vi alla skulle behöva lite av självsäkerheten som förekommer hos diktjaget.