• Elisabeth Skog gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Lyrikcirkeln 2016Lyrikcirkeln 2016 19 December, 2016 09:46

    Hej alla lyrikcirklare!
    Ny vecka, nya tag. Här kommer en annan dikt av Edith Södergran.
    Vad väcker den för tankar?

    Ingenting

    Var lugn, mitt barn, det finnes ingenting,
    och allt är som du ser: skogen, röken och skenornas flykt.
    Någonstädes långt borta i fjärran land
    finnes en blåare himmel och en mur med rosor
    eller en palm och en ljummare vind –
    och det är allt.
    Det finnes icke något mera än snön på granarnas gren.
    Det finnes ingenting att kyssa med varma läppar,
    och alla läppar bli med tiden svala.
    Men du säger, mitt barn, att ditt hjärta är mäktigt,
    och att leva förgäves är mindre än att dö.
    Vad ville du döden? Känner du vämjelsen hans kläder sprida
    och ingenting är äckligare än död för egen hand.
    Vi böra älska livets långa timmar av sjukdom
    och trånga år av längtan
    såsom de korta ögonblick då öknen blommar.

     

    • En stark dikt. Jag är fascinerad av hur den framhäver att man inte enbart skall acceptera livets hårda dagar, de dagar där man mår dåligt och inte känner någon inspiration eller livslust, utan till och med ÄLSKA dessa dagar. Egentligen ger jag inte mycket för biografiska tolkningar av poesi, men här får man anta att Edith själv hade stor erfarenhet av “långa timmar av sjukdom” med tanke hennes TBC.
      Jag undrar vad som får diktjaget att uppmuntra till att älska även de dåliga tiderna? Är det enbart faktumet att döden är värre och död för egen hand “äckligare”, eller finns det mer bakom?

      • Hej Jennifer och andra eventuella lyrikcirklare!
        Håller med dig om att det är tankeväckande att man ska älska timmarna av sjukdom och längtan . Inte bara acceptera dem eller se dem som en förutsättning. Älska dem och bejaka hela konstruktionen! Jag var med i ett annat sammanhang där denna dikt diskuterades, det gjordes associationer både till Boyes kända diktrader “det är vägen som är mödan värd” och Ekelöfs underbara dikt
        Detta skall du veta:
        Värken vill ha sällskap
        Smärtan vill inte vara ensam

        I Södergrans dikt finns en ömsint ton som tilltalar mig mycket. Och min favoritrad är denna: och trånga år av längtan
        Hon skriver timmar av sjukdom men år av längtan. Mycket mer längtan än sjukdom!

    • Är mycket, mycket förtjust i Södergrans diktning.
      Men denna tycker jag mindre om, lite förnumstig, lite för moraliserande.
      Och kanske lite “enkel”, i betydelsen platt/ytlig.
      En dikt med samma tematik och som avslöjar både rymd och höjd,
      tycker jag istället är Offrets timme ur samlingen Rosenaltaret.
      “Du ligger ren på offerbordet sedan många år
      Att ligga själv på offerbordet är intet kval”