• Lisa Muhr gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Forumbibliotekens digitala salongForumbibliotekens digitala salong 4 March, 2019 11:16

    Jag undrar om jag har haft för höga förväntningar på Condés bok Tills vattnet stiger? Jag tyckte den hade ett fint anslag i början – målande språk, intressanta karaktärer och en spännande miljö och jag ville verkligen veta mer och läsa vidare. Men sedan har intresset inte hållit i sig. Jag tycker att det varit svårt att hålla fokus på tid och plats och jag blir inte riktigt berörd av berättelsen – trots att den i grunden är intressant. Men jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är så här knappt halvvägs. Jag ska kämpa på och se om det vänder.

    • Irina svarade 1 år sedan

      Jag håller med dig. Jag var entusiastisk i början men just nu går det trögt och det kom en annan bok emellan..

      • Tyvärr vände det aldrig för mig. Jag tyckte boken var jobbig att ta sig igenom – det som från början var ett bra upplägg och en spännande historia förtogs av att det var så rörigt med alla personer och platser tycker jag. Mycket hastades förbi utan fördjupning och många karaktärer verkade inte bidra till att driva berättelsen framåt. Språket var ibland målande, ibland korthugget men riktig tanke bakom. Trots att det många gånger var våldsamt, sorgligt eller kärleksfullt, så väcktes aldrig någon känsla i mig för karaktärerna tyvärr. De förblev platta. Synd på en bok som jag hade så höga förväntningar på och som egentligen handlar om viktiga och spännande platser och skeenden. Hur gick det för dig? Läste du klart?

        • Irina svarade 1 år sedan

          Tack för ditt svar. Nej, jag har inte orkat ta tag i den än, suck. Men vill haka på med Vända hem :)

          • Hoppas du kommer tycka om “Vända hem”. Har kommit en bit in i boken och hittills är det en bladvändare!

            • Irina svarade 1 år sedan

              Ja nu blev jag sjuk, så jag har hunnit till halva och har svårt att lägga den ifrån mig. Varje huvudpersonen får varsitt kapitel, två kapitel per generation. En intressant teknik för att göra handlingeframåt, men för mig samtidigt lite frustrerande eftersom jag undrar vad som hände sen. Det hittills starkaste porträttet tycker jag är Ness, som upplevt så många tragedier att hon blivit nästan likgiltig. Det enda hon lever för är hoppet om att hennes son klarat sig och fått ett bättre liv.
              Jag var lite rädd för att börja läsa boken, eftersom jag trodde att det skulle vara mycket värre skildringar av våld och grymhet, som alltid gör mig illa berörd. Men jag tycker att personernas styrka och livskraft trots grymheterna gör det läsvärt. Korta nedslag i några personers liv skildrar i stora drag slaveriets grymma orsaker och historia utan att fördjupa sig i det. Det får en att reflektera över dagens slaveri i form av människohandel och utnyttjande av barn, som är världens tredje största brottsliga verksamhet. Varenda offer, då som nu, bär på en historia och grusade drömmar.
              Nu måste jag bara läsa vidare…