• Maria Engström gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 (avslutad)Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 (avslutad) 27 April, 2020 01:57

    DISKUSSIONSFRÅGA 2: ÖVERTALNING

    Hur tycker du att Övertalning står sig mot Austens tidigare böcker?
    Vilket är din favoritscen och ditt favoritcitat ur boken?

    • Jag upplever Austens sista bok Övertalning som mindre bitsk och satirisk än de övriga, och istället mer melankolisk. Kanske speglar det Austens eget liv och öde?

      Favoritscenen måste ju bli den när Anne väntar på en vän på puben och Wentworth råkar sitta där och i godan ro skriva ett brev när hans vän Kapten Harville startar ett samtal som får Wentworth att tappa pennan och till slut med blicken fäst på Anne lämnar över brevet i hennes ägo, ett brev som slutar med “You pierce my soul. I am half agony, half hope…I have loved none but you.” HUR underbart? :)

    • För mig får Övertalning en “pallplats” i min egen tävling mellan Jane Austens böcker. Stolthet och fördom innehar alltjämt förstaplatsen, tätt följd av Förnuft och känsla, men sedan spurtar Övertalning in tätt följd av Emma. :-)

      Min favoritscen är också slutscenen med brevet och när de äntligen får varandra, men citaten jag väljer kommer från första kapitlet i boken.
      Redan i början får vi lära känna Annes far, sir Walter Elliot, “som en herre som aldrig roade sig med någon annan bok än Baronetkalendern”.
      Maken till ytlig och fåfäng människa får man leta efter!
      “A och O i sir Walter Elliots karaktär var fåfängan – personlig fåfänga och bördsfåfänga. I ungdomen hade han sett påfallande bra ut och vid femtiofyra års ålder var han fortfarande en mycket stilig karl.”
      Sir Walter ägnar en stor del av sin tid till att kommentera andras utseenden, inte ens hans egna barn slipper undan hans kritiska granskning:
      “För några år sedan hade Anne varit mycket söt, men ungdomens daggfriska skönhet hade förbleknat tidigt; och inte ens när den var som störst hade fadern hittat mycket att beundra hos henne (så fullständigt skilde sig hennes utsökta anletsdrag och milda mörka ögon från hans egna); nu när hon var vissnad och mager fanns det ingenting hos henne som kunde väcka hans uppskattning.”
      Ord och inga visor om en stackars vissnad 28-åring …

    • Klåfingret lyckades på nåt vis deleta mitt förra inlägg här! Få se vad jag minns av det och kan skriva igen! Iallafall tyckte jag mycket om Persuasion. Varje roman jag hållit på med har alltid varit den bästa och nästa har inte känts så intressant men så har jag varje gång blivit positivt överraskad när jag väl börjat läsa! Så jag vet inte riktigt vem av böckerna jag skulle sätta på första plats. Kanske Förnuft och känsla, för att jag påverkats av filmen! (Säjer bara Alan Rickman!) Håller nog med om att det finns mer av vemod i den här romanen, förlorad kärlek, minnen, nya förhoppningar.. Anne är väl äldre än övriga hjältinnor, verkar både lugn och klok och med ett enormt tålamod med sin familj som underskattar henne så. Gillar som Åza bokens inledning, mycket underhållande och ironisk beskrivning av en fåfäng bördsstolthet. Som jag skrev förut så tyckte jag både sir Walter och Elisabeth var rent förskräckliga personer! Snobbiga och fåfänga, verkar leva helt i sin egen värld utan nån större ”koll på läget”. Inte trevliga alls, nästan svårt att tro att Anne och Elisabeth skulle vara systrar. Egentligen beskrivna nästan som karikatyrer. Systern Mary verkar mest påfrestande men är mer levande beskriven. Ändå kanske scenerna där far och döttrar är med blir de roligaste just för att de är som de är. Hopplös på citat, får lämna det därhän.