• I texten är det som om Berta bara existerar när hon speglar sig i relation till en man. Det som jag tycker är intressant är hur författaren objektifierar männen. Var och en, från pappan och kusin Erik och fram till Stjernfalk så beskrivs männen som de hade varit hundraser. Deras utseende presenteras för läsaren för att sedan gå vidare till deras egenskaper och karaktär. Det är som om Berta går igenom ett smörgåsbord av olika ”manstyper” för att pröva om de faller henne i smaken. Löjtnant Lejonhjerta får representera snyggingen som förlorar sitt hjärta (ett lejon?) och inte ser någon annan utväg än främlingslegionen. Nils Max blir den unge, bleke och dekadente poeten som Berta verkar vara mest dragen till men inte som till en man utan som en bror (han benämns Narkissos vilket kanske säger en del om Berta själv, en spegel). Efter det snor Berta sin enda väninnas kärlek, Åke Kalm och fortsätter raskt till Nils Max raka motsats, den muskulöse och sunde doktor Thordsen, ”Leif Thordsen var en äkta norrman – kraftfull, seg, ihärdig, litande blott på sig sjelf och sin egen styrka, med ett inrotadt, omedvetet misstroende till allt, som var hans egen natur främmande.” (låter som beskrivningen av en fjordhäst). Jämsides med Thordsen löper så till slut den unge ryssen Sergej Octroysky som benämns som mycket, mycket ung, en slags toyboy med andra ord. Men Berta hittar ingen modell som intresserar henne. När hon i slutet av boken förlovar sig med Stjernfalk så verkar det handla om att skapa sig en lämplig plattform för en ny fas i livet, ogifta fröknar passerar ju förr eller senare ett bäst-före-datum. Hennes egen förklaring är att Stjernfalk är den förste som friat till henne men det handlar väl mest om att hon inte tillåtit några tidigare friare och istället markerat sitt ointresse för äktenskapet. Kanske har Berta här något gemensamt med Sara Videbeck, en önskan om att leva ett så fritt liv som möjligt. Men där Sara väljer yrkeslivet och ett ekonomiskt oberoende som inte stör kärleken tar Berta istället till en klassiker – att gifta sig med en gammal rik man och göra affärsöverenskommelsen att komplettera varandra i sociala sammanhang. Pengar och social ställning som ger henne manöverutrymme.

    • Jag instämmer i din analys och tolkning: männen beskrivs i detalj, och de är väldigt olika, medan Berta framträder mer diffust. Din Jämförellse av Berta med Sara Videbeck är intressant! Jag hittar inte något att tillägga.

    • Väldigt intressant att ta del av dina tankar, Mija! :-) Jag fick känslan av att Berta ville undvika glasberget till sist. Att skaffa sig en försörjning var nog också en tanke med det hela – hon kan ju inte räkna med att pappan finns där hela hennes liv. En gammal ogift ungmö hade säkert en mycket lägre status än en gift fru. Åtminstone sett ur Bertas eget perspektiv. Så precis som du skriver; pengar och social ställning ger henne manöverutrymme. Livet kan gå vidare i en ny fas. Säkert kan hon småflirta/leka lite med männen även i fortsättningen, om detta fortsätter att vara intressant för henne. Om den gamle maken skulle dö, blir Berta en rik änka och uppbär i den rollen ett visst anseende. Framtiden är på alla sätt tryggad. Känslorna kan man sopa under mattan. Perfekt för Berta! Ett tragiskt liv, sett ut mitt perspektiv.