• Grupplogga för Lyrikcirkeln 2016 5 October, 2016 03:55

    Hej alla!

    Vad kul att så många är med!

    Saga och myt är ett återkommande dikttema hos Rut Hillarp,  jag har valt ut tre dikter som jag tycker tangerar temat som ni kan läsa i min introduktion till Hillarps författarskap.

    Men först vad får ni för spontana associationer av de här tre dikterna? 5 October, 2016 03:55

    • Jag känner mig lite överväldigad, men alldeles spontant och lite banalt, så tycker jag att det är så vackert. Men samtidigt skaver läsningen, jag får lust att veta mer läsa mer, för att förstå. Har inte läst hela Drottningen, men jag tycker mycket om Du-tilltalet. Bara inledningen: ”Du var en gång en kung” Bam.

      • Ja, det är ett intressant grepp som hon använder här. ”Du var en gång en kung” ger en vag antydan om att ”du” (konungen) inte är vad han var en gång. Fortsättningen ”och i ditt rike bar drottningen en ny klänning varje dag” är också intressant, drottningen står varje dag framför spegeln så att hon möter kungens blick i sin spegelbild, det saknas kontak och samförstånd mellan makarna och scenen är klassisk : genom mannens blick förvandlas kvinnan till det ideala erotiska objektet-. Annelie Bränström-Öhman s. 218 Frågeställningen ”Vad är kärlek” löper genom svitens alla åtta avdelningar och valet av sagogenren är betydelsfull ”detta att hon kunde älska var det ju som hade gjort henne tills en konungs maka”. Konungens relation till drottningen är mer som en betraktare och hon blir hans påklädningsdocka, han rör aldrig vid henne och det blir ju ett hinder för kärleken. När han bestämmer sig för att resa iväg i tron att drottningen ska börja älska honom, blir drottningen ledsen och gråter tills inga tårar finns kvar. Slutligen bestämmer sig drottningen för att döda kärleken men först måste hon ta reda på vad kärleken är och var den finns. Hon kallar samman ”alla visa män” och får fyra olika tolkningsförslag på vad kärlek är och hur den kan dödas. Här jämför Bränström-Öhman att det finns en idémässig likheter med Edith Södergrans dikt ”Ett råd” där en drottning riktar sig till en rådgivare för att förstå sin makes kärlekssvek. Vad säger ni om valet av sagoformen blir det mer begriplig att kärleksförhållandet är komplext? Kommunikationen går, via sändebud, rådgivare och tjänstefolk än i direkt kontakt som i en intim erotisk relation.