• Mona Ö gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Swede HollowSwede Hollow 8 April, 2018 05:42

    NU HAR JAG LÄST DEN FÄRDIGT OCH TYCKER DEN VAR LÄSVÄRD,POCKET ÄR VÄL INTE ATT FÖREDRA MED DE MJUKA PÄRMARNA SOM MAN MÅSTE BÖJA.Å VILKET TUFFT LIV ATT LEVA OCH VÄXA UPP I.DESSA SMÅ SJUL SOM BÅDE LÄCKTE IN, GLESA LAPPADE BRÄDER  OCH KALLA RUM.SLITET MED ATT SÖKA DAGSVERKEN O HÅRDA TUNGA JOBB SOM ERBJÖDS.VARJE DAG EN PLÅGA FÖR BRÖDFÖDAN.DET SOM BERÖRDE MEJ MEST VAR ELLEN OCH ELISABETH PÅ TEXTILFABRIKEN.NÄR GALLSKRIKET LJÖD ÖVER HELA FABRIKEN OCH DEN GROVA NÅLEN SOM GICK IGENOM HANDEN.IVERN ATT LÄRA SEJ SY OCH SÅ NOGGRANT SOM MÖJLIGT SEN SMYGANDET MED SKRIVMASKINEN SOM ELLEN ELISABET LÄRDE SEJ OCH FICK SENARE KONTORSJOBB.FÖRTVIVLAN ÖVER SINA DÅLIGA KLÄDER.BÅTRESAN HAR OCKSÅ ETSAT SEJ FAST MED SJÖSJUKAN LUKTEN FRÅN LATRIN OCH BRANDEN.TRAPPAN OCH GATORNA ,ORON ATT MÖTA BESVIKELSEN I MÄNNENS ÖGON VID HEMKOMST.INGET JOBB IDAG HELLER.DÅLIG FÖRTJÄNST.NEJ NEJ JAG KAN INTE FÖRSTÅ ATT EMIGRATIONEN TILL AMERIKA  SKULLE VARA SÅ HÅRT.MER FINNS ATT SKRIVA MEN NI HAR JU KANSKE LÄST UT DEN NU.TACK OLA LARSMO,HOPPAS JAG KAN KOMMA PÅ DITT BESÖK.

     

    • Vad kul att du också gillade boken Mona!
      Ja, det är ju verkligen slående vilket tufft liv det var. Så mycket kyla, hunger, lera, stank och hårt arbete. Som folk kämpade!
      Jamen verkligen, tack till Ola Larsmo som har skildrat allt detta så fint. Jag hoppas också att du och alla ni andra kan komma på författarbesöket nästa onsdag, tror det kommer bli mycket spännande.
      Själv har jag en bit kvar att läsa i boken..

    • Om det är fler som har svårt för att läsa i formatet pocket så vill vi tipsa från biblioteket att den här boken även finns att ladda ned som e-bok. Själv gör jag det eftersom jag känner att det skulle ha blivit en alltför stor utmaning för mig att läst så pass liten tryckt text som det är i pocketversionen.
      Tidigt i boken när båtresan beskrivs tycker jag att man känner hur utsatthet påverkar det mänskliga psyket. I början var man någorlunda stark och förväntansfull men när man blir tvingad till att leva under alltmer ohygieniska omständigheter och hela tiden får känna sig i underläge – vad det gör med en människa. Och så tristessen som leder till frustration. Att man vill arbeta och inte vara sysslolös och känna sig rastlös som det beskrivs under tiden på båten. Det var ju knappt två veckors färd men jag kan förstå varför det kändes som en evighet.