• Grupplogga för Kungsbacka läser Mamma är bara lite trött av Sara Beischer 2 September, 2019 11:32

    Nu har jag läst första delen av boken. Min första reflektion när jag läser är hur stressad jag blir av att läsa om Minna. Först och främst tror jag det är Minnas fullproppade schema med aktiviteter, jobb, barn och allt som hör där till som gör att även jag känner den stress som Minna känner. Sara Beischer är också mycket skicklig på att få fram den känslan i sättet som hon skriver, med korta snabba meningar: ”Minna sväljer ner två Alvedon med kaffet och bränner sig på tungan. Kommer på att hon inte har ätit någon lunch. Rusar iväg till skolcafeterian. Köper en räkbaguette. Hon hinner äta halva på väg tillbaka till arbetsrummet.”

    Mitt intryck av Minna är att hon hamnat i den duktighetsfälla som så många riskerar att hamna i. Hon vill göra allt och hon vill göra det bra. Hon tar mycket ansvar i hemmet, på jobbet och i sina sociala relationer. Jag relaterar mycket  till Minna, och kan känna igen mig i flera av de situationer som hon hamnar i (hur många gånger har jag inte själv stressat in till en yogaklass?). Dock kan jag ibland bli lite arg på henne när hon inte säger ifrån, eller tackar nej till sådant som hon vet att hon kommer få svårt att hinna med. Det som är sorgligt är att även sådant som hon egentligen tycker är kul, till exempel rektorsutbildningen som hon erbjuds, blir en börda.

    Vad är era första intryck av boken och vad har ni fått för uppfattning av Minna? 2 September, 2019 11:32

    • Ja, jag känner också att jag blir uppstressad när jag läser om Minna. Väldigt bra beskrivet att hon hela tiden verkar balansera på randen till sammanbrott, för att till slut ha noll koll på tillvaron. Jag känner verkligen igen detta och det typiska att man inte vill avslöja något för andra. ”Hoppar man bara över lunchen så ska det nog gå.” Samtidigt är det med ilska jag läser hur hon håller masken och tackar nej till hjälp. Det är verkligen skrivet med stor inlevelse.

      • Jag håller med. Det är också sorgligt att hon inte verkar ha någon att anförtro sig till. Det känns som att hon försöker hålla en fasad både inför vänner och familj. Relationen till Carina verkar snarare göra Minna mer stressad och jag upplever att det finns en rivalitet mellan dem. Middagsbjudningen utför Minna snarare pliktskyldigt och inte med den glädje som man annars förknippar med sådant umgänge.