• Här kommer Fjärde frågan:

    Vad tycker ni om språket i boken? Finns det något särskilt stycke eller någon mening som ni fastnat för?

    • Som jag tidigare nämnt så lyssnar jag ju på boken och för mig blir det väldigt tydligt när något upprepas ofta och gör att man stör sig på det och inte lyssnar på samma sätt som man annars hade gjort. Detta är ju något som man inte alls stör sig på på samma sätt om man “läser boken som vanligt” och annars så tycker jag att språket flyter på bra och författaren skriver på ett väldigt tillgängligt och humoristiskt sätt.

    • Jag tycker att sättet som boken är skriven på är väldigt enkelt att hänga med i och språket är inte direkt komplicerat utan lätt att förstå och samtidigt underhållande. Jag uppskattar att tonen i boken är lite komisk och inte totalt allvarlig, vilket jag kan känna det blir lite mycket av i andra böcker. Jag skulle inte säga att jag har fastnat för någon speciell mening i boken men det kanske kommer längre fram.

    • Jag gillar språket och tonen också som jag nämnt tidigare. Jag trodde att boken först var lite mer “töntig”, men den tar upp mer djupa saker än vad jag trodde, det liksom smyger in lite feminism och så. Minns inget speciellt stycke som jag gillat extra mycket men jag tycker den är bra!