• Måndag igen (18 mars) och dags för cirkelns näst sista diskussionsfråga:

    Finns det något i boken som ni inte förstod och vill diskutera? Hoppade ni över något i boken? 18 March, 2019 10:09

    • Jag tänkte under tiden jag läste den del av boken där Meja hade flyttat till Carl-Johan i Svartsjö, att plötsligt blev Carl-Johan väldigt frånvarande i berättelsen. Han nämns inte lika mycket som tidigare. Tycker ni det också? Jag hade önskat att få veta vad Carl- Johan tyckte om broderns sjuka agerande, om han fruktade för att Meja också skulle…[Läs mer]

      • Jag håller med dig Åza. Vart tog Carl-Henrik vägen? Inte heller på slutet fick man veta något runt honom.
        Har även funderat över hur Lelle kunde fungera som lärare då han tillbringade många nätter vaken i bilen letandes…
        Tyckte även det var konstigt att Göran kunde få tag i lugnande medel utan kontakt med någon utanför sin egen familj…
        Å andra s…[Läs mer]

  • Då är det måndag 11 mars och dags för ännu en fråga:

    Välj ut varsitt stycke eller mening i boken som ni fastnat för och berätta varför. 11 March, 2019 09:30

    • Jag vill lyfta fram två stycken som jag fastnat för.

      Det första handlar om Lelle (s 35 i pocketupplagan) och jag tycker att det beskriver så bra hans desperation i sökandet efter dottern. Det visade sig ju också att sierskan hade rätt!
      ”Det var de övergivna markerna han besökte. Platser där gårdarna förfallit och stigarna vuxit igen. En sierska…[Läs mer]

      • ”På hemvägen lät han henne ta ratten trots att hon inte hade körkort och trots att skymningen börjat bre ut sig över Silvervägen. Han kände den bättre än sin egen innerficka. Slöt ögonen men kände ändå hur den ormade sig framför honom, hur den stretade och skar som smältvatten genom markerna, skapade en länk mellan människorna på gott och ont, för…[Läs mer]

    • ”Men nu hade han insett att han inte längre behövde färdas i oändligheten. Letandet var över.”
      Dessa avslutande meningar som beskriver att Lelle (och Meja) nu äntligen funnit den ro de så länge sökt.

  • Hej alla bokcirklare! Hoppas ni har kommit igång med läsandet. Jag vet att alla läser i olika takt och har kommit olika långt i boken, så besvara frågorna när ni vill under bokcirkelperioden. Glöm inte att scrolla så att ni inte missar några diskussionstrådar.
    /Åza 4 March, 2019 10:42

  • I dag är det måndag 4 mars och dags för nya frågor att diskutera:

    Vad tycker ni om miljöbeskrivningen och språket i boken? Känns berättelsen trovärdig? Finns det en röd tråd? 4 March, 2019 10:32

    • Jag har inte hunnit läsa så mycket senaste veckan som jag hade tänkt, men jag uppmärksammade att språket förändrades, tror det var på sidan 58, så tonen blev en helt annan. Inte lika bra språk som i början enligt mig, men när jag läste vidare så tror jag att författaren hittade tillbaka lite senare, det blev åtminstone en förändring igen…[Läs mer]

      • Språket tycker jag är enkelt och målande. Miljöbeskrivningarna stämmer in på det norrländska inlandet generellt, och speglar berättelsen fint. Jag tycker också att tonen hårdnar, detta i den andra delen av boken.

        Det mänskliga mörkret där olika former av tragedier utspelar sig hos huvudkaraktärerna kan jag känna som en röd tråd genom boken.

        Bo…[Läs mer]

    • Jag tycker fortsatt att boken är spännande och att man bara vill läsa ett kapitel till och ett till…
      Miljön och det norrländska inlandet beskrivs på ett målande och verklighetstroget sätt.
      Huvudpersonerna Mejas och Lelles parallella historier börjar vävas ihop och den röda tråden blir allt tydligare.
      Trovärdig? Nja…

    • Jag tycker att författaren lyckats bra med miljöbeskrivningen, hon beskriver det karga norrländska landskapet på ett trovärdigt sätt och med ett lättläst språk.
      Känns berättelsen trovärdig?
      (Spoilervarning!) Egentligen hade jag velat svara att den inte gör det, för man önskar ju att en sådan här otäck historia aldrig skulle kunna hända i ver…[Läs mer]

      • Håller med dig Åza, visst har det inträffat kidnappningar genom åren där offren fått vistas i bunkerliknande miljöer, och kommer tyvärr troligast att fortsätta inträffa…

        Jag tänker mer på helheten med pararellhistorierna. Författaren lyckas verkligen att höja spänningen genom att berätta om olika händelser och karaktärer där många av pers…[Läs mer]

  • Måndag 25 februari och dags för veckans diskussionsfrågor:

    Fundera över karaktärerna i boken. Vilka är de viktigaste personerna? Hur beskrivs de? Vilken av personerna blev ni mest intresserade av? 25 February, 2019 07:27

    • Spännande och lättläst! Passar mig som är kvällstrött och nästan somnar innan jag börjar läsa.;)
      Jag har inte hunnit så långt ännu, men funderar över Mejas relation med Carl-Johan. Får en känsla av att han kanske är ”en ulv i fårakläder”…

    • Huvudpersonen Lelle grep tag i mig redan från första sidan. Det går riktigt att känna hans sorg och förtvivlan, hans trötthet, ilska och uppgivenhet när han varje natt kör mil efter mil längs Silvervägen för att leta efter sin försvunna dotter. Jag tycker att författaren beskriver så bra både vad han tänker och genom att beskriva hans utseende f…[Läs mer]

      • Ja till en början så är det ju Lelle jag känner så starkt med, vilket trauma att ett barn,dessutom sitt eget försvinner så spårlöst. Man kan lätt känna in sig i beskrivningen av hans bävan mellan hopp och djupaste förtvivlan då han inte vet om dottern Lina lever eller inte.

        Meja, vilket maskrosbarn, jag känner verkligen med henne och delvis med…[Läs mer]

  • Då är det måndag 18 februari 2019 och dags att köra igång bokcirkeln där vi läser Silvervägen av Stina Jackson. En presentation av författaren finns i ett tidigare inlägg. Välkommen alla anmälda! Förhoppningsvis droppar fler in allteftersom. Första läsveckan är tanken att alla ska komma igång och börja läsa valfritt antal sidor av boken. Den som…[Läs mer]

    • Silvervägen börjar mycket bra. Den dyker direkt in i mig och når mina känslor. Författaren skriver exakt om det mänskliga och miljöbeskrivningarna får mig att både vara där och vilja dit.

    • Ibland tycker jag att det kan vara svårt att komma in i en ny bok, det kan ta 50 sidor eller mer att riktigt fångas av berättelsen. Detta kände jag ingenting av när jag började med Silvervägen. Tvärtom, redan efter första sidan var jag fast och ville bara läsa mer. Jag kände direkt att berättelsen utstrålar en känsla av sorgsenhet och vemod sam…[Läs mer]

      • Hej!

        Jag har nu börjat att läsa Silvervägen och känner, trots att jag inte har kommit långt, att nerven i boken fängslar.

        Det målande språket och de tydliga miljöbeskrivningarna gör att jag med lätthet dras med i historien. Huvudpersonernas öden berör och jag känner en nyfikenhet att fortsätta läsa. 11 days ago

  • Presentation av författaren Stina Jackson och boken Silvervägen (källa: Alex författarlexikon):

    Den svenskamerikanska författaren Stina Jackson (eg. Stina Olofsson-Jackson) föddes och växte upp i Skellefteå, där hon tog studentexamen på Anderstorpsskolan 2002. Två år senare flyttade hon till Stockholm för att studera vidare, men arbetade samt…[Läs mer]