• Jag har funderat på hur Amanda har konstruerats – att hon är en sk “pojkflicka” både i personlighet och fysiskt, och att hon konstruerats i förhållande till bästa kompisen Jenny (vacker, långa ben, snygg, större bröst). Hur Amandas personlighet skapats så att en tycker om henne, hennes personlighet och “kavathet” och om detta “pojkflickiga” spelar roll? Hade det kunnat vara en annan “personlighet” i huvudrollen? Hur sätter författaren samman karaktärerna för historien? På något sätt är det här lite av en askungesaga… en tycker att det är så oändligt orättvist och sorgligt när bästa vännen och David går bakom ryggen på Amanda men lättnad när det ordnar upp sig och hon får “prinsen” i slutet…Hade det kunnat vara kompisen Jenny som David blivit kär i? Vad hade då hänt med historien? 

    • Jag kände nästan att boken tog en lite väl klischéaktig vändning när Jenny och David råkade slinta till om jag ska vara ärlig. Likadant att Amanda kände att hon var tvungen att förlåta båda två och dessutom få/ta prinsen i slutet. Tror att det hade kunnat bli en spännande historia om hur Amanda var tvungen att bearbeta att hennes kompis och killen hon var kär i blev ett par mitt i alltihopa.
      Fast det hade eventuellt gjort historien för dyster och jobbig att ta till sig? Inte lika trovärdig?

      • Jag kände ända från början att det skulle hända något mellan David och Jenny. Jag fick en olustig känsla när jag läste vissa partier och det var nästan så att jag kunde se det framför mig att det skulle hända. Dock trodde jag att Amanda själv skulle upptäcka det.

      • i början säger de att de aldrig, aldrig ska svika varandra och ändå anar jag redan från början att det finns en konkurrens mellan dem (alltid mellan tjejer?). Amanda beskriver Jenny som så mycket snyggare, smartare, mer mogen etc och så under berättelsens gång allt mer hur, inte alltid så uttalat, Jenny faktiskt tycks ha varit intresserad av David från början (alltså samtidigt som Amanda) men att hon hejdats av det där “aldrig svika”. Och jag tror att Jenny, om författaren hade gett henne ordet, hade kunnat räkna upp saker med Amanda som hon är avundsjuk på (Amanda är ju pojkflickan som vågar saker, som är aktiv, rolig etc och den som den intressanta David är kär i) och att det till slut kanske är det som får henne att svika Amanda. iDet ger berättelsen en spänning och en jobbighet tycker jag – fast på ett bra sätt.

    • Om Jenny och David hafe blivit ett par hade det kunnat bli en helt annan bok. En bok om sorg och besvikelse men kanske också om att lära sig att gå vidare och att det kan bli bra ändå fast på ett annat sätt än vi tänkt oss. Kanske hade den inte tiitalat lika många. Vi gillar ju askungesagor, eller? :)

      • :) ja det tror jag att många gör! Men är David trovärdig frågar jag mig krasst…en tonårskille så fast i sin kärlek…trots att de ju inte hinner lära känna varandra…jag vet inte. Men jag tycker att David var en fin karaktär i boken – fint att han tog sig an att bygga flotten som ett tecken på hopp för Amanda (och honom).