• Är det ingen som vill prata om boken? Vad tror ni att ungdomarna som läser boken gillar med den? Vad är det i handlingen, karaktärerna som tilltalar dem tror ni? Annnat en kan prata om är själva temat: svår sjukdom hos ett barn? Och i en bok riktad till unga…
     

    • Jag tror att de tycker att den känns trovärdig, att de kan ta åt sig av boken och relatera till karaktärerna (oavsett om de är sjuka själva eller inte på något sätt).

      För mig i alla fall andades verkligen boken av trovärdighet, allt från flickornas vänskap till språket som användes i boken.

      Jag tyckte även att boken behandlade ämnet svår sjukdom hos barn på ett väldigt bra sätt och att man fick följa Amanda genom alla stadierna innan hon till slut accepterade det hela. Och hur de runt omkring henne reagerade (speciellt de icke-vuxna). Hennes bästa kompis till exempel verkade ju väldigt osäker (kanske därför det med David hände, pga rädsla?) medan David, trots att han var rädd, stod vid hennes sida.

      • ja jag tror också att jag, och andra som läser den och som tycker om boken, tycker om den för att den är trovärdig. Som du skriver är karaktärerna sina åldrar i språk och handling och nästan samtliga karaktärer i boken är ju så lätta att ta till sig och gilla! Amandas föräldrar, den gamle mannen som förlorade sin hustru (och gick igenom liknande förlust som Amanda står inför) – till och med bifigurerna väcker empati (som tex den gamle mannens dotterson han som är en strulpelle, Davids mamma, Davids pappa). Vad tror ni hade hänt, vilken bok hade det blivit, om Jenny och David hade svikit Amanda fullt ut? Hade Amanda fixat det?

    • Jag själv uppfattade boken som trovärdig och som en bok som kan läsas av både vuxna och unga. Jag tror att den kan tilltala ungdomar som gillar lite olika böcker. Den tar ju upp så många olika ämnen: kärlek, döden, vänskap, rädsla, och styrka. Både tjejer och killar kan läsa den här boken.

      Man känner hur Amanda kämpar med sin identitet och sina känslor. Man förstår också hur de runt omkring reagerar på olika sätt.

      • Precis Josefin alla dessa ämnen finns med utan och utan att de riktar sig mot ett kön (som annars kan vara brukligt i viss ungdomslitteratur)! Vuxna kan läsa boken, men ungdomar – vilken ålder egentligen? Läser en 17 åring den här boken om en snart 13-åring? Jag tänker på när boken ska väljas…inte läsas.

    • Jag tror att många, både unga och inte lika unga, bearbetar sina rädslor genom läsningen. Hur många ungdomsböcker finns det inte om föräldrar som dör/är döda vilket ju är bland det värsta som kan drabba ett barn. Av samma anledning tror jag att denna bok kommer att tilltala många. Något som jag tycker mycket om med boken är att den skildrar att en sjuk person inte bara är sin sjukdom. Amanda är som alla andra uppfylld av sin första stora förälskelse, sitt utseende och “tonårsgrejer”.

      • Håller med till fullo!

      • så tycker jag också Barbro, att Amanda inte bara är sin sjukdom. Och boken igenom är det jag ser utmärka Amanda mest är hennes livslust, att hon liksom spritter av liv. Hennes ledsenhet, hennes ilska är full av kraft. Men jag tänkte också att det som får Amanda att “utvecklas”, mogna (eller vad en nu ska kalla det), växa är mer hennes sjukdom än vanliga “tonårsgrejer”

    • Jag känner starkt för Amandas föräldrar. Trots att de inte får så stort utrymme tycker jag att jag vet precis hur de känner. Kanske är det svårare att läsa om ett svårt sjukt barn som förälder?