• Vännäs bibliotek gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 (avslutad)Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 (avslutad) 21 October, 2019 01:00

    Måndag igen! Veckans fråga:

    Det finns flera exempel på att släkt och vänner har synpunkter på och blandar sig i karaktärernas kärleksliv. Till exempel försöker Mr Darcy hindra Mr Bingley från att uppvakta Jane till en början. Sedan vill Lady Catherine sätta stopp för en förbindelse mellan Mr Darcy och Elizabeth. Vad tänker ni om det?

    Tycker ni att man ska berätta för en vän eller släkting om man tror att de är på väg att göra ett stort misstag i kärlek?

     

    • Jag tänker att samhället då var ett klansamhälle där heder var viktigt och att gifta sig inom sitt stånd var viktigt. Att följa vissa konventioner var viktigt och så är det väl än idag men på ett helt annat sätt. Att följa gruppens regler har alltid varit viktigt för den sociala samhörigheten, men på olika villkor genom tiderna och i de olika kulturerna i världen.

      Darcy försöker hindra för att hjälpa sin vän Bingley att inte gifta sig olyckligt då han inte tror att Jane är förälskad (utan kanske bara vill ha honom för pengarna). Lady Catherine är ju mot Elizabeths förbindelse på grund av att Lady C vill ha i stånd ett kusingifte av ekonomiska skäl och få sin dotter bortgift.

      Nej, jag tror att man så gott som aldrig kan få en person som är väldigt förälskad att ändra sig genom att varna. Men man kan ju ge sina synpunkter.
      Tyvärr så finns ju t.o.m företeelsen att misshandlade kvinnor väljer att gå tillbaka till män som slår. Obegripligt kan tyckas, men psyket och det som präglat oss genom livet sen barndomen och det som styr oss, som kanske kan benämnas ödet, är starkare än vad vi förmår göra rent förnuftsmässigt många gånger.
      Dessutom förändrar starka känslor hjärnans kapacitet till att vara förnuftig och man ser bara fördelarna i en annan person och förnekar varningstecknen.

    • Det beror nog helt på vem det är vi råder och vilken relation vi har till personen. Rådet kan ha effekt, men eftersom vi inte kan se in i framtiden så är det liten risk att en utomstående har något att komma med. Två minus kan bli plus och två plus bli minus. Sedan har vi ju det här med lockelsen i det “förbjudna” som diskuterades här förut och som kan ha motsatt effekt än den önskade.

    • Svår fråga … Det var nog vanligt att lägga sig i och ha synpunkter om detta på Jane Austens tid eftersom det då var så viktigt att trygga sin ekonomi och ”hålla sig till sin samhällsklass”. I dagens samhälle vet jag dock inte hur pass mycket man ska/bör lägga sig i andras val av kärlekspartner …:-)

    • Detta är en knivig fråga. Vill helst inte lägga mig i någons förälskelse, men om hen lever i en destruktiv relation och jag upplever mig vara en “vän” så måste jag försöka finna ett sätt att tala om saken. När Jane Austen levde fanns tankar som “vangifte”/
      “mesallians”/”nergifte”. – att någons giftermål med en person av ringare samhällsställning än hans (hennes) egen var fel. (I boken stolthet och fördom illustreras detta av Lady Catherines inställning till Elisabeth). Den förhärskande uppfattningen var att man inte gifte sig utanför sitt stånd utan att man även i den nya familjebildningen behöll sin ställning på den sociala rangskalan och därmed möjligheten att behålla samma ekonomiska levnadsstandard. Samtidigt att gifta upp sig – till ett bättre ekonomiskt läge var inte fel. I våra tider har detta mindre betydelse då de flesta anser att personliga egenskaper är det viktigaste.