• I dag är det måndag 4 mars och dags för nya frågor att diskutera:

    Vad tycker ni om miljöbeskrivningen och språket i boken? Känns berättelsen trovärdig? Finns det en röd tråd?

    • Jag har inte hunnit läsa så mycket senaste veckan som jag hade tänkt, men jag uppmärksammade att språket förändrades, tror det var på sidan 58, så tonen blev en helt annan. Inte lika bra språk som i början enligt mig, men när jag läste vidare så tror jag att författaren hittade tillbaka lite senare, det blev åtminstone en förändring igen (jag var trött då jag läste, blev inte helt klar över vad som hände med språket). Trovärdig tycker jag inte att berättelsen är, mer att de olika delarna är trovärdiga, men tillsammans skapar de ingen verklighetskänsla hos mig. Det är egentligen positivt, det gör ju att det händer mycket i boken och den får ett driv och jag vill veta mer.

      • Språket tycker jag är enkelt och målande. Miljöbeskrivningarna stämmer in på det norrländska inlandet generellt, och speglar berättelsen fint. Jag tycker också att tonen hårdnar, detta i den andra delen av boken.

        Det mänskliga mörkret där olika former av tragedier utspelar sig hos huvudkaraktärerna kan jag känna som en röd tråd genom boken.

        Boken har ett mycket bra driv, trots det mörker med ensamhet, vilsenhet etc som dominerar. Och trovärdigheten, den kan man ju ifrågasätta ;-)

    • Jag tycker fortsatt att boken är spännande och att man bara vill läsa ett kapitel till och ett till…
      Miljön och det norrländska inlandet beskrivs på ett målande och verklighetstroget sätt.
      Huvudpersonerna Mejas och Lelles parallella historier börjar vävas ihop och den röda tråden blir allt tydligare.
      Trovärdig? Nja…

    • Jag tycker att författaren lyckats bra med miljöbeskrivningen, hon beskriver det karga norrländska landskapet på ett trovärdigt sätt och med ett lättläst språk.
      Känns berättelsen trovärdig?
      (Spoilervarning!) Egentligen hade jag velat svara att den inte gör det, för man önskar ju att en sådan här otäck historia aldrig skulle kunna hända i verkligheten men det har ju faktiskt hänt vid upprepade tillfällen att kvinnor blivit kidnappade och inlästa av män. Jag läste boken “I bunkerläkarens våld” för inte så länge sedan och det är en sann historia om en svensk kvinna som blir inlåst av en man i en bunker. Flera andra liknande fall har uppdagats i andra länder genom åren, så visst skulle det som utspelas i boken kunna hända.

      • Håller med dig Åza, visst har det inträffat kidnappningar genom åren där offren fått vistas i bunkerliknande miljöer, och kommer tyvärr troligast att fortsätta inträffa…

        Jag tänker mer på helheten med pararellhistorierna. Författaren lyckas verkligen att höja spänningen genom att berätta om olika händelser och karaktärer där många av personerna beskrivs som våldsbenägna. Men att allt det som utspelar sig i boken skulle sammanträffa under en och samma tid i en relativt liten bygd, nja?