• Vindelns bibliotek gjorde en uppdatering i gruppen Grupplogga för Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 (avslutad)Jane Austen-bokcirkel 2019-2020 (avslutad) 2 September, 2019 08:22

    Då är det äntligen måndag den 2 september 2019 och vi startar Jane Austen-bokcirkeln med boken Förnuft och känsla som gavs ut redan 1811. Romanen publicerades först under pseudonymen ”A Lady” (En dam). Information om cirkeln ser ni i introduktionen överst och om ni scrollar ned lite till mitt inlägg från 29 augusti. Det är så roligt att vi blev så många deltagare! Vi skriver under fliken ”Hem”. Då kommer senaste inlägget överst och det går lätt att kommentera varandras inlägg och frågor. Det kräver en del scrollande för att se tidigare inlägg, men det ska väl gå bra!

    Veckans fråga att fundera över är denna:
    Varför tror ni att intresset fortfarande är så stort för dessa 200 år gamla romaner författade av en engelsk landsortskvinna? (Svara på frågan genom att klicka på “Kommentera” under inlägget. Det går också bra att ställa egna frågor eller dela med sig av funderingar i egna inlägg).

    Välkommen!

    • Kul att du drar igång detta, Åza! Jag har inte läst något av Jane Austen tidigare, så jag ser den här bokcirkeln som ett bra incitament att ta itu med att läsa en klassiker. Ska bli kul att delta! Mitt svar på din fråga blir ganska tråkigt: för mig finns intresset där för att det känns som en bok jag ”borde” läsa. Sen hoppas jag såklart att jag kommer tycka om det jag läser :)

    • Hej Åza, kul att cirkeln kommit igång.

      Spännande fråga – Varför tror ni att intresset fortfarande är så stort för dessa 200 år gamla romaner författade av en engelsk landsortskvinna?

      Främst för att boken är skriven av Jane Austen! :-)

      För mig var Jane en visionär författare. I hennes författarskap kan man finna saker som är roliga, intuitiva, romantiska och kvicka. Austen hade förmågan att få karaktärerna att leva. Hennes böcker känns också annorlunda när jag förändras och kan läsas i olika åldrar. När jag var yngre kände jag annorlunda när jag läste Stolthet och Fördom. När jag läser boken på nytt förändras och så utvecklas mina känslor.

      Jag hävdar att DU kommer aldrig att bli uttråkad av en Austen-roman.

    • Ingen aning faktiskt, kanske för att hon kan förmedla nåt som känns genuint? Jag har bara sett filmerna innan, aldrig läst en bok av henne så det ska bli kul!

    • Ja, visst är det fascinerande att Jane Austens böcker går att läsa om och om igen, och att hon verkar få nya läsare hela tiden. Troligtvis tack vare filmatiseringarna av vissa av böckerna.

      Själv har jag i många år varit ett Jane Austen-fan, ända sedan jag läste Stolthet och fördom (som är en personlig favorit). Det är något i hennes sätt att skriva som tilltalar mig från första till sista sidan, samt att jag älskar 1800-talet.

      Egentligen händer inte så mycket i berättelserna, karaktärerna verkar ärligt talat ganska uttråkade, men Jane Austen beskriver även detta på ett fängslande vis. Ofta skrattar jag högt under läsningen. Jag håller med dig Cessan om att Jane Austen får karaktärerna att leva och också att det är annorlunda att läsa böckerna i olika åldrar.

      Jag ser mycket fram emot att läsa alla hennes böcker igen under hösten och våren, framförallt Mansfield Park, Northanger Abbey och Övertalning som är de böcker som är lite mindre kända än Emma, Förnuft och känsla och Stolthet och fördom. Och förstås att få diskutera dem med er! :-)

      Alla tycks dock inte beundra Jane Austen. Mark Twain ska ha sagt: ”Varje bibliotek är ett bra bibliotek så länge det inte innehåller en bok av Jane Austen. Ja, även om det inte innehåller n å g o n annan bok.”

      Hmmm, vad svarar man på det?

      • Hej Åsa, kanske tyckte Mark Twain att det fanns för få böcker av honom i biblioteken och för många av Jane Austen. Har faktiskt inte någon annan förklaring. Kommer inte på något lämpligt citat av en samtida författare med Mark Twain (f1835-d1910) men jag uppskattar Virginia Woolfs ord: “Jane Austens romaner har den permanenta kvaliteten hos riktig litteratur.”

      • Jag har också funderat på tempot i karaktärernas liv, och hur det är så helt annorlunda jämfört med vår tids. Det går en månad eller en årstid utan att något händer. Man skickar ett brev, sedan får man vänta på svar. En vän hälsar på – och stannar bara i tre veckor! Det är en del av tjusningen för mig. Det är inte så himla bråttom.

        • Ja, visst är det skillnad i tempot mot nu? Ekorrhjulet var nog inte uppfunnet. Jag har svårt att se mig själv i den miljön, så otålig som jag är hela tiden … :-) Tänk tanken att dina släktingar kommer på besök och stannar i tre veckor eller mer! Många i dagens samhälle skulle nog inte uppskatta det alla gånger. :-) Vi har lite att lära av 1800-talsmänniskorna när det gäller tålamod.

    • Jag hade också problem att hålla reda på alla namn och allas släktskap så jag ritade upp ett släktträd i början för att inte tappa bort mig. :-)

    • Även om tempot är ett annat än dagens och att vårt sätt att leva har förändrats över tid så lyckas hon ändå fånga och tydliggöra karaktärerna som man kan känna igen sig i än idag. Älskar språket och dialogerna, att stanna upp och fånga de små men så viktiga detaljerna. Har ännu inte läst så mycket men det hon skriver om kommer nog alltid att tilltala, då det beskriver livets stora draman, kärlek, ekonomi, familjen och sociala sammanhang, allt beskrivet på ett underhållande sätt som berör. Ska bli så kul att äntligen få ta sig an dessa böcker!

    • Ja det är intressant att vissa böcker fortfarande håller trots skrivna i ett annat århundrande. Tänker också att vi är inte så annorlunda 1800talsmänniskan i grunden. Vi vill också hitta kärleken, den rätte, känner osäkerhet när vi inte vet om han/hon är intresserad eller inte. Vi vill också hitta nåt meningsfullt att göra, precis som Edvard som grunnar över detta i samtalet med Dashwoods; ” Jag som alla andra vill bli verkligt lycklig, men som alla andra måste jag bli det på mitt eget sätt”. Kunde stå i en nutida tidningsartikel om personlig utveckling! Underhållande läsning, trots det “blommiga” sättet att prata blir det aldrig tråkigt eller jobbigt, man flyter genom sidorna. Men som nån skrev, ibland är det svårt greppa exakt vad som menas! Det roligaste hittills är Mariannes klagan över överste Brandons ålder och sjuklighet! Att han ändå inte är så gammal, att ” han kanske lever i tjugo år till. Men en trettiofemåring har inget att göra med äktenskap.” ! Då skrattade jag högt!

      • Jag reagerade också på hur de beskriver ålder! Även Elinors och Mariannes mor beskrivs som väldigt gammal, men hon är säkert inte äldre än drygt 40.

        • Vad var medellivslängden vid den tiden?

          • Enligt en artikel jag hittade när jag googlade var medellivslängden 44.4 år för kvinnor, i dag är den 84 år. Jane Austen blev 42 år så hon ansågs nog vara ganska gammal när hon dog på den tiden. Med den vetskapen förstår man bättre att de tyckte att en man på 35 år var lastgammal och att de flesta kvinnor gifte sig före 20 års ålder. Vilken kort barndom och vilket kort liv de hade!

            • Det var nog många kvinnor som dog i barnsäng, och männen dog säkert av andra anledningar i tidig ålder. Lunginflammation var det många som dog av, tyfus var ingen oskyldig åkomma. Ja det var annorlunda, gällde att leva medan man kunde :-) Men tpnåringar ser väl än idag på en 35-årig man som en gubbe, tyckte lite synd om Marianne.