• Onsdag 7 oktober:
    Har ni kommit igång med läsningen? Här kommer en ny diskussionsfråga. Kom ihåg att ni kan gå tillbaka till tidigare frågor under hela läsperioden om det känns för tidigt att svara på vissa frågor.

    Hur beskriver boken byn Granträskåsen? Omgivningarna? Skolan? Finns det några detaljer i miljöbeskrivningen som du reagerat på? Positivt eller negativt?

    • Jag upplever att byn beskrivs som en plats där människor bott i flera släktled. En plats där hemman och gårdar, skogar,lägden, myrar, stigar och sjöar är bekanta för alla – liksom människorna som lever i byn är bekanta för varandra; Och sammanlänkade både genom släktskap, vetskap om varandras förehavanden och genom en social rangordning som är mycket tydlig.
      Granträskåsen upplevs för mig som ganska isolerad från omvärlden för de flesta som lever där, trots att det finns busstrafik därifrån bl.a till Umeå och Vännäs. Det verkar som att många bybor sällan lämnar byn mer än vid enstaka tillfällen. Jag tänker mig att det säkert var en ganska vanlig ordning för den tid som boken utspelar sig i.
      Skolan är en viktig punkt i byn. I alla fall får jag den känslan. Att skolstyrelsen består av “prominenta personer” i byn vittnar om detta! Skolhuset är också förberett med bostad för en skollärare som ska bo på plats, och har personal – en slags vaktmästare som ska se till huset, elda, hålla med vet och underhålla huset.
      Det jag reagerat på mest med miljöbeskrivningarna så långt jag läst hittills, är att det som regel verkar vara vara hyfsat välordnat överallt dit Vajlett kommer; alla försöker ha det snyggt, och att ha ordning och reda verkar vara viktigt. Så när hon kommer ut till torpet “Paradiset” för att tala med föräldrarna till Torbjörn; pojken som inte talar, så blir kontrasten väldigt påtaglig. Det går verkligen att se framför sig hur fattigt, smutsigt och eländigt den barnrika familjen långt i utkanten av byn har det. Jag fastnade speciellt för beskrivningen av hur ett av småbarnen i familjen var fastbunden vid kökssoffan ben och hur golvet blivit renare just i detta barns krypradie, där smutsen fastnat på barnet istället… Det kändes väldigt..ja, uppgivet, att familjen hade det så svårt…

    • Byn beskrivs som vacker och omgiven av berg på mest alla sidor av Adalbert R. Enligt honom är omgivningarna verkligen ganska vackra. Vajlett beskriver den som ensligt belägen, med sitt tystlåtna och gudsnådeliga skogsfolk och sina tunga myrmarker. Hon tycker att det inte finns så mycket att göra på fritiden sedan hon plockat och rensat bär, tvättat kläderna och broderat monogram på handdukarna.
      Skolan är bra och det mesta fungerar. Svarta tavlan är stor och bra. Lärarbostaden är stor och bra och bespisningen sköts utmärkt av Agda R.
      En detalj i miljöbeskrivningen som jag reagerat på är när Vajlett låter barnen leka i högen med löv ett tag till innan hon ringer in till lektion. Den bilden är positiv, alla leker med alla och ingen är utanför. En annan händelse är den när hon hänger tvätt ute på en söndag. Det går inte för sig i byn. Nästa gång hon tvättar hänger hon den inomhus i skolsalen.

    • Alldeles I början av boken beskriver Adalbert Robertsson Granträskåsen ganska detaljerat i ett brev till Valjett. ”Omkring sjutton och en halv mil från fjällfoten och lika långt från Bottenviken, omgiven av ljusa tallhedar och dunkla granskogar, ligger Granträskåsen.” En beskrivning som säkert passar in på åtskilliga byar i Västerbottens inland. Man kan undra om Karin Alfredsson hade någon befintlig by som förebild när hon skrev boken?

      Adalbert Robertsson är också noga med att poängtera att ”väckelsens ande är utgjuten i byn, ja, i hela bygden. Fröken är välkommen som församlingsmedlem. Det är brukligt i Granträskåsen, att församlingen och skolan sida vid sida arbetar i Guds namn.” Vajlett förstår nog redan när hon läser brevet att hon kommer att få problem med att bedriva den undervisning i skolan som hon skulle vilja.

    • Mitt intryck av byn är… några hus och gårdar längs en bilväg. Besöken är få och avstånden långa. Vackert, ja, men också väldigt kalt och utsatt.

    • Oj, här är allt som jag tänkt på redan kommenterat så bra så jag behöver inte tillägga nåt mer. En plats kan beskrivas på så många olika sätt, geografiskt, innevånarna osv och det gör Karin A väldigt bra, man ser och känner, platsen framför sej! Landskapet är vackert men kan också vara hårt och isolerat. Det finns gemenskap och omtanke men också fattigdom och intolerans om man inte håller sej ”inom ramarna”, de religiösa alltså.