Profilbild
13 februari, 2018

”Det här kommer aldrig att fungera,” tänkte jag. Sedan somnade jag.

Jag sov dåligt inatt igen, utan egentlig orsak. Kanske var det för att jag sett på Homeland, kanske var det för varmt inomhus, för kallt, fullmåne eller nymåne. Kanske berodde det på att jag ätit för mycket, eller för lite. Kanske andades jag på fel sätt.

Eller så berodde det på floden av böcker om sömn som just nu florerar. Dessa tänker jag inte skriva om. De är säkert bra och vetenskapliga och hjälper många. Mig stressar det att bara läsa baksidestexterna. Hur viktigt det är med sömn och hur störd och man blir om man inte lyckas sova gör att jag vrider mig i lakanen.

Men det finns ett sömnknep som alltid fungerar för mig, och det mindes jag inte igår. Om jag tänker på Jonas Brun somnar jag nämligen sött, och sover sedan gott hela natten. Okej, detta måste självklart preciseras. Jonas Brun är verkligen ingen författare vars litteratur man somnar av.

Det var sommaren 2001, jag hade precis skrivit klart det som skulle bli min debutbok. Hade skickat in manuset till förlag och väntade på svar. Väntan var olidlig. Skulle jag debutera som författare eller återgå till att leva ett liv som var baserat på drömmar? Jag sov inte på veckor.

När jag skulle åka på en midsommarfest på Vikbolandet hade jag särskilt bett om att få den enda gäststugan, som låg lite avskild, för att ha möjlighet att komma till ro. Det var bara det att det var fler som gjorde anspråk på stugan. Festen var stor, rolig och intensiv. Till sist var vi fem personer som skulle trängas på de få kvadratmeterna. Jag och min dåvarande partner klämde ned oss i den ena nittio-sängen, i den andra lade sig två andra blivande författare. Mittemellan oss, på en madrass på golvet, låg Jonas Brun. Det var trångt, varmt och ljuset sipprande in bakom mörkläggningsgardinerna.

”Det här kommer aldrig att fungera,” tänkte jag. Sedan somnade jag. Jag sov så gott som jag sällan gjort den natten; var det på grund av flocken, värmen, ljuset, festen – eller allt sammantaget. Efter den natten sov jag märkligt nog bättre.

Jonas Brun har förresten precis kommit ut med sin fjärde roman, ”Ingen jämfört med dig” heter den, och den tar avstamp under en het sommar, på ett lantställe. Det är en bok om kärlek lika het som sommaren.

Hur det kom sig att han skrev boken? Jonas berättar:

– Jag fick en idé för länge sedan, en bild av en kille som spanar på en annan kille på en brygga. Det är sommar och det handlar om sex, det var allt jag visste. Sedan, många år senare kom jag plötsligt på att de här killarna skulle prata med varandra, det skulle ha gått lång tid sedan de sågs sist, det skulle vara först trevande och sedan uppriktigt. De här samtalen skrev jag fort, på bara några veckor. Det och scenen på bryggan var stommen till boken, de var laddade och intressanta och fick mig att skriva vidare. och vad betyder den för dig Den betyder att jag lyckades skriva om sådant jag velat skriva om, men inte vetat hur – om tonår, sex, våld. Boken är en seger, men också något passerat eftersom den är färdigskriven. Jag känner ömhet för den, som när man bläddrar i ett gammalt fotoalbum. Jag önskar den all lycka i framtiden. När boken finns i världen är jag på ett annat ställe.

 

 

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.