Profilbild
13 april, 2018

Att prata med Elfriede Jelinek

Elfriede Jelinek fick Nobelpriset år 2004. För många var det ett kontroversiellt val. Nobelpriset till en som kackar i eget bo, en ”Nestbeschmutzerin”, hette det. Knut Ahnlund i Svenska Akademien, i mediefokus just nu, gick till och med så långt att han påstod att Nobelpriset till henne hade ”ödelagt utmärkelsens värde för överskådlig framtid”.

Elfriede Jelinek. Foto: G. Huengsberg

Inte hade man skrivit så om en man! Även om priset till Dario Fo fick kritik så var det ingen som hoppade på honom på det sätt man angrep Elfriede Jelinek. Författaren Thomas Bernhard kritiserades också i sitt hemland, men inte så som Jelinek. Idag är han rent av folkkär! Ja, han till och med hyllas för sin bitska ton mot det Österrike som inte gjort upp med sitt naziförflutna. Och precis som Thomas Bernhard har Elfriede Jelinek oförtrutet grävt fram det som gömts i Österrikes källare. Det har gjort att hon fått fiender. Jörg Haider till exempel från det högerpopulistiska FPÖ skrev på valaffischer inför valet 1995: ”Gillar ni konst och kultur eller Elfriede Jelinek?” Ett personangrepp utan like! Det gjorde att Elfriede drog sig ännu mer tillbaka. Och från sin position avsides betraktar och bearbetar hon det som sker.

I sin Nobelföreläsning ”Avsides” skriver hon så här: ” … Hur skall författaren känna verkligheten, när det är den som drar in i honom och för honom bort, alltid avsides. Därifrån ser han å ena sidan bättre, å andra sidan kan han själv inte stanna på verklighetens väg. Han har ingen plats där. Hans plats är alltid utanför. Bara vad han säger utifrån kan uppfattas, just för att han talar dubbelbottnat …”. (Översättning: Margaretha Holmqvist)

”Avsides och mitt i”. I det spänningsfältet rör sig Elfriede Jelineks texter. Tala ”dubbelbottnat och dubbeltydigt”. Det är hennes metod. Men också att verkligheten far in i författaren.

I ett långt mailsamtal som jag förde med Elfriede Jelinek under flera månader år 2011 tog jag upp hennes sätt att skriva, så som hon formulerar det i Nobelföreläsningen. Jag citerar ur vårt samtal: ”Men det är något som inte stämmer. Rubriken ’Avsides’ har givit mig huvudbry. Du lever visserligen avsides, säger du, men jag känner ingen som är så uppdaterad som du, som alltid har allting så aktuellt och klart för sig och som så vansinnigt snabbt kan omsätta det i litterära texter. Det spelar ingen roll om det rör sig om politiska händelser, Fritzl-katastrofen i Amstetten, eller den ekonomiska krisen som du framgångsrikt har bearbetat i pjäsen ”Köpmannens kontrakt”. Det känns som om din utsaga i Nobelföreläsningen ’ … å andra sidan kan han själv inte stanna på verklighetens väg’ är motsägelsefull. Varför inte? Som ingen annan befinner du dig väl på verklighetens väg, bygger in faktiska rättsfall i dina böcker, aktualiserar till och med fakta som du gjorde i uppsättningen av ’Köpmannens kontrakt’ där det allra nyaste arbetades in varje kväll i de olika städerna där pjäsen uppfördes, till och med lokala egenheter. Elfriede, du står ju absolut med båda fötterna på den verkliga jorden, och inte ’avsides’, tycker jag.”

Och så här svarade Elfriede: ”Ja, men jag sitter ju aldrig inne med det nyaste nya (vilket jag absolut inte gör) för att jag, som det så vackert heter, tillägnat mig det direkt i första hand. Kanske gör jag en dygd av nödvändigheten just för att jag inte kan delta i livet eller tidigare bara kunde vara med under korta ögonblick, kanske är ändå avsides den plats från vilken man ser klarare än om man skulle bege sig in i mitten? Jag har alltid konsumerat mängder av medier, tidningar, tidskrifter och TV, och därför tillägnar jag mig ämnena så att säga i andra hand. Men jag påstår samtidigt att det inte existerar något ’i första hand’. Precis som det inte finns något individuellt handlande längre, eftersom systemet är alldeles för slutet, så finns det inte heller längre några erfarenheter i första hand, eftersom en andra natur, återspeglingen av händelserna, redan från första början är färgad av receptionen i media. Idag har det ökat ännu mer genom internet. Man kan sitta hemma hela dagarna och få reda på allt.”

Ja, alla Elfriede Jelineks texter bottnar i verkliga händelser, men Jelinek bakar också in delar ur litteraturens stora klassiker. ”Bambiland” till exempel, som spelades på Teater Tribunalen i Stockholm alldeles innan Jelinek fick Nobelpriset, handlar om Amerikas krig i Irak, det gamla Babylon, övergreppen i Abu-Ghraib-fängelset. Textfragment av Aiskylos, av Nietzsche och olika reklamsnuttar stuvas in i texten. Likadant gör hon med ”Winterreise” (Vinterresa) till exempel. Den bygger på Schuberts sångcykel till Müllers text, där Jelinek bearbetar sin fars öde. Men där dyker också Natascha Kampusch upp, kvinnan som rövades bort och hölls fången i åtta år innan hon lyckades fly. ”FaustIn and Out” handlar om en kvinnlig Faust och bygger förstås på Goethes berömda pjäs. Elfriede Jelineks produktion är verkligen omfattande. Hon skapar otroliga textmassor som hon sedan lämnar över till regissörerna, ”mina medförfattare” som hon säger. Hon ger dem fria händer att skära och mejsla fram dialogerna som ligger inbakade i texterna.

För bara ett par dagar sedan kom det en ny text: Schnee Weiss, (Snö Vit) som handlar om #Metoo! Kan det bli mer aktuellt?

Behöver jag tillägga att Elfriede Jelinek noga följer det som händer inom Svenska Akademien. ”Man kan sitta hemma hela dagarna och få reda på allt.”

Texterna ur mailintervjun: © Elfriede Jelinek och Aimée Delblanc
Översättning av mailtexterna: Aimée Delblanc
Fotografiet av Jelinek taget av G. Huengsberg är hämtat från Wikipedia

 

 

Leave a reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.